Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sträfvar] att uppsöka tvångets närmare och längre drifQädrar, se dem alla
i sitt sammanhang och visa, huru det ena med lämpa, det andra med
allvar, det ena strax, det andra efter hand skall rödjas ur vägen.
Det förra torde denna gång blifva för litet, men det senare åter
för mycket;
— — — medium tennere beati.
Jag vill bjuda till att hålla medelvägen. En annan tid och på
ett annat ställe bör det uppfyllas, som nu måste brista.
Våra landsmän äro af olika tanke om möjligheten och medlen att
hjelpa vårt Sverige. Förtviflan har så intagit de flestas sinnen, att de
intet tro det mera kunna hjelpas genom några författningar, utom den
att först slå allt öfver ända. Riksbyggnaden, tänka de, har i vår tid
redan så vanskapat sig öfver allt, att den bästa byggmästare intet är
i stånd att skaffa den sin rätta skapnad och anseende, om intet allt
rifves neder och efter bästa byggningslagar från grundvalen å nyo
uppmuras. Andra åter prisa den sälla frihet, i hvilken vi lefva, och hålla
före [att] föga fattas, innan Sverige nått höjden af sin sällhet. Mån
icke båda gått för vida?
Äro alla handfallna, hvem skall då hjelpa fosterlandet? Ännu
gifves medel, ännu har riket förmåga att resa sig, allenast det förstår
att rätt bruka den samma. Att vända allt öfver ända är en våldsam
kur. Det är ock ovisst, huru snälla och redliga byggmästare vi då
träffa på, och utom dess plägar vid sådant tillfälle mycket
byggnads-virke förspillas.
Dock är det ingalunda nog att på rikets smärtande sår här och
der lägga några små plåsterlappar i mening att bota hela dess sjukdom.
En frätande skärpa i blodet fordrar kraftiga invärtes medel, om ej allt
snart skall blifva förtärdt.
§ 25.
Friheten är tvångets egentliga motgift, men [frihet] är ett ord af
allt för vidsträckt bemärkelse, kan på oändliga sätt både brukas och
missbrukas och behöfver derföre med all nog[grann]het användas, om
den intet skall mera skada än gagna. Ty några personers frihet har
varit alla staters undergång och kan äfven blifva vår, om den intet
motas i tid.
Vi behöfva intet nu uppehålla oss vid friheten i sjelfva
regeringssättet. Den är ett dyrt byte, som vi aldrig vilja mista, så länge vi och
våra efterkommande kallas svenska.
Med [den] frihet, om hvilken jag [nu] talar, förstår jag den
förmån hvar medborgare bör genom ett rikes lagar och författningar ega,
att befordra egen [sällhet] så långt, att han intet stöter sina
medborgares eller hela samfundets sällhet.
Alla äro vi menniskor, alla förderfvade af stygga begär, alla
behöfva derföre hvarandras hjelp och alla noga uppsigt. Så länge vi äro
utom samhället, sköter hvar sitt efter eget begär, men står ock då sitt
eget kast, utan någons försvar, och den friheten är naturlig. Men så
snart vi söka skydd under samhället, är ock dess bästa vår hufvudlag,
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
