Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppmuntran och frihet dertill. Men huru ftr det nu beskafiSadt [med
gudsfruktan]? Antingen måste den följa omedelbarligen med embetet,
eller skall den saknas hos de fleste.
Dertill fordras kunskap om gudomliga ting, dertill fordras äfven
öfhing. Hvar skall man nu finna spår till någondera? De flestas
uppfostran från barndomen är så stäld, att föga gudligt kan l&ras. Det
är fägnesamt för föräldrarna, om deras barn kunna roa dem med långa
stycken utantill utur fabler och romaner, men om de aldrig sett
eller läst något i katekes, bibel eller andra gudliga böcker, gör dem
föga oro.
Det är bedröfligt att se, i hvad andligt mörker i synnerhet en
stor del af de förnäma uppvexer, alldeles utan vård i denna delen.
När de skola träda till embeten, huru vida undersökes då, om hos
dem finnes en rätt gudsfruktan, och om de begått Herrans heliga
nattvard m. m. som gudaktigheten rörer? Mången kan snart tro det vara
[en] merit att vara en religionsbespottare, och när detta slags folket
intagit högsätena, lära de annorlunda sinnade ej rosa sitt öde.
Huru kommer detta till? säger du. Hvarföre är uppsigten i denna
del så lam ? Eller kunde den intet förbättras ? Nej, menar jag, om
intet högsta magten visar gudlöshet, dumhet och egennytta utur stolen;
ty det är omöjligt, att lasterna kunna vara sina egna åklagare eller
domare.
§ 31.
Jag nämnde redan nyligen något om rangordningen; detsamma
måste jag här, som på sitt rätta ställe, å nyo upprepa. Huru svåra
påföljder den har, är i fiere utkomna skrifter nog visadt. Tages intet
denna sak med allvar an, och utan afseende på embetsmännens klagau
af ständerna sjelfva efter moget råd derom anstaltas, är intet möjligt
att häfva tvånget, hvarken mellan tärande och närande eller tärande
sins emellan.
När ömhet och heder tillfallit jordbruk och slöjder, som förut
är föreslaget, och embetsmannamyndigheten utom embetet [blifvit] på
detta sättet indragen; [när de] embetssökande [blifvit] minskade, [men
de] arbetande förökade och upplifvade, — då blir först rätta tiden att
göra vissa embeten ett-, två eller högst treåriga. Då blifver embetet
icke mera något att fåkta efter, utan en skyldighet, som man ej får
undandraga sig, när man dertill kallas. Och då, men ej förr, kunna
vi fägna oss öfver frihetens seger.
När Rom skuddade af sig envåldsoket, gjorde Brutus
borgmästareregementet årligt, och deröfver gör Livius en sådan anmärkning: „tro
säkert [att] friheten ledde mera sitt ursprung deraf, att
borgmästareregementet var årligt, än att konungamagten på något sätt blef
minskad“.
Vissa lifstidsembeten hafva föga uppmuntran, och allra minst på
den fot de äro inrättade hos oss, men [såsom] årliga deremot [skulle]
de åstadbringa den redligaste äntring att den lilla tiden vi förestå en
syssla framför andra lysa af rättrådighet och dygd och derigenom göra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
