Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oss förtjenta af större förtroende hos nationen. Då har hvar och en
åhåga att göra sig hemma[stadd] i fäderneslandets lagar och att först&
hvad svenskmanna-rätt har att innebära. Dä skäms intet embetsmannen
vid arbetet; då kunna vi med engelsmannen sitta på våra sädes- och
ullsäckar att döma; [då kan] generalen, såsom de första romerske [-[här-förame]-] {+[här-
förame]+} kallas från plogen att anföra en armé, föra lyckliga krig och
när kommandot är slut, gå till plogen till baka.
§ 32.
Låtom oss vidare se, hvad verkan dessa författningar kunde hafva
på giftermålen. När jordbrak, handel och handaslöjder [skalle]
vinna sitt rätta anseende, då fölle en märkelig hop af näringslösa
ex-spektanter till näringarna, satte hushåll, skaffade sig födan med arbete,
finge strax gifta sig, afla barn och uppfostra dem till nyttiga
medborgare. Hade de vid sitt arbete bättre utkomst, heder och belöning än
förr, finge de inom kort tid än flere följeslagare.
Så snart mera ljus, mera frihet och uppodladt vett skulle begynna
inställa sig i näringarna, felades landtmannen ingalunda hvarken
efter-dömen eller öfvertygelse derom, att jorden intet kastar af sig behofven
för oss efter sin vidd, utan efter sina arbetare. Han behöfde intet
mera vara rådlös, hvarest han skall göra af med sina många barn,
sedan de antingen hos andra eller hemma uppvuxit till mogna år, utan
[kunde] gifva dem hvar sin jordlapp att evärdeligen bo och arbeta
nppå.
När hos drängar uppkommer begär att blifva sjömän, böra vi veta,
att det är en åtrå, som är född af deras naturliga längtan efter frihet.
Då böra redeliga landsmän mota den med tillbjudna friheter hemma,
visa dem rum, der de få anlägga nybyggen, torp och backstugor, lofva
dem och deras efterkommande till oqvald besittning allt hvad de
upptaga, understödja dem, och i synnerhet förmå dem till giftermål.
Lönerna böra heller ingalunda inskränkas, så länge vi hafva brist på
arbetsfolk; det vore att snikas i dag efter några öre och i morgon förlora
derigenom hela plåten.
§ 33.
Men skall tvång i rättegångar ibland oss någonsin förekommas,
ftr det nödvändigt att stäUa embetsmän under mera tältai och a/straffande
än gemenUgen sker, så att en som tror sig genom dem hafva blifvit
lidande åtminstone med lika lätthet kan vinna satisfaktion på dem, som
[på] någon annan medborgare. Lagen, säger man, är ju nog sträng i
den delen emot embetsmännens förseende. [Visserligen], nog är lagen
tillräcklig att hålla embetsmännen inom skrankoma, men den är en död
bokstaf, som sjelf aldrig kan röra någon. Talet är [således] intet nu
om hvad i kraft af lagen kunde eller borde ske, utan derom, hvad
verkeligen sker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
