Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på den af kongl. vetenskapsakademien förestälda frågan: Hvad kan vasra orsaken, att sådan myckenhet svenskt folk årligen utflyttar utur landet? och genom hvad författningar det kan bäst förekommas? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[att] begynna studera i lagboken, sedan man satt sig i domstolen?
Åtminstone ville intet jag gå med en benig sak för den domaren, som
under ransakningen som oftast nödgas fråga min kontrapart: hvad
säger lagen derom? eller huru skall detta lagsens rum förstås? Jag för
min del kunde intet annat än misstänka honom, att han af sin
läromästare insuper ensidiga förklaringar; eller mån det intet vara möjligt,
att man nnder lärotiden af sådana hemligheter kunde ledas nti likadana
afsigter?
Derföre är nödigt att ständerna se allt med egna och ej lånade
ögon och hafva redan förut begrepp om alla inrättningarnas bruk och
missbruk. Till hvad mål och huru vida denna frihet bör sträcka sig,
är tillförene utredt.
2) Fordras härtill redlighet. Tillfällen och anfall af pock, böner,
vänskap, plägning, gåfvor, gentjenster och lifsfarligheter sätta här den
äktaste dygd i yttersta äfventyr att lida skeppsbrott. Skrymtan, stora
ord, myndighet, egen inbillning m. m. som oftast ställa sig nnder
redlighets manteln, g& vid första väderpnst öfver ända, och ehuru de
sedan åter resa sig, segla de dock mest den öfriga tiden i marvatten.
De väljande böra alltså på redligheten hafva sitt hufvudafseende.
Månne en riksdagsman som länge och flera riksdagar (i synnerhet
vid långvariga riksdagar) deltager i den lagstiftande magten, icke kunna
hafva tillfälle att växa för högt öfver sina medborgare? Man skulle ej
tro honom glömma bort gudalagen och ej komma i håg, af hvem hans
myndighet beror?
3) Är frimodighet nödvändig till de föreslagna botemedlens
verkställighet [på det] att, sedan mogen eftertanke och redlighet hafva
funnit billigheten i en sak, den då utan tvekan och utan ett ögonblicks
försummelse af högsta magten sättes i fullbordan. Hela rikets väl
ligger på dess skuldror. Den bör ej förskräckas af mägtigt motstånd,
då den har sanningen och landets bästa på sin sida: det som i dag är
lätt, då rättvisan segrat i menniskors samveten, kan i morgon, då . den
blifvit bortglömd, vara svårare, men i öfvermorgon, då egennyttan
hunnit gripa till vapen, är det omöjligt. Får en soldat, då han bemannät
sig, gripa an sin fiende i första steget, eger han mod i bröstet att slå
honom; men går han först till baka i mening att afbida ett tjenligare
tillfälle, förlorar han ofta sådant som han haft; den andras mod växer,
men hans aftager, och då är vissast, att [han] till slut [måste] lägga
ned gevär.
Sist, emedan dessa egenskaper ej alltid äro allmänna, blifver det
bättre, att ett fritt folk anförtror sina angelägenheter uti många än fä
händer. Ju flera de [styrande] äro, ju bättre representera de samhället,
ju svårare kunna de ledas i enahanda intressen, ju mindre med hot
nedtystas, ju svårare korrumperas. Äro de fä och sådana, af hvilka
de flesta hafva förhoppning att än vid flera riksdagar deltaga i magten,
äro sådana författningar en naturlig följd, som inskränka deras antal
och i samma mån öka deras myndighet och frikalla dem från allt
ansvar. Men hvem är som icke vet, att det är intet allena
fullmägtigar-nes, utan äfven deras kommittenters frihet, som utgör ett fritt och sällt
samfund?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
