Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Följderna, af denna Stockholms’ stads tillväxt, röra hvar svensk
medborgare i gemen, men rikets handlande i synnerhet.
En penningestyrka hos handlande i en enda stad, som utgör en
jemnlik eller större del af de omkring hela riket spridda öfriga
handlandes kapitaler till samman tagna, är ju i stånd att efter hand inom
en kort tid tillhandla sig de flesta rikets bruksegendomar och jemverk.
De kunna betala för dem ett oerhördt pris. Ingen af de andra i
riket kan våga på dem så högt [belopp]. De sätta sig således i
besittning af det mesta jemet, rikets redbaraste produkt. De kunna i följd
deraf för alla inländska behof stegra upp jempriset, hvarigenom alla
öfriga rikets handlande, som af dem så dyrt måste köpa det, sättas
alldeles utur stånd att dermed drifva någon utländsk handel.
Och om några jemverk ännu stode uti andras händer, gifvas dock
flera möjliga sätt, hvarigenom deras jem icke mindre än de öfriga
brakens kan falla dem till handa. Genom förlag kunna de öfriga braks
-egame understödjas, emot försäkran att varan hörer förläggaren till.
Dock när man tillförene har det mesta om händer, gör det intet mera
till saken, huru dyrt man ock betalar det öfriga. Ty då eger man
öfver den varans pris ett fullkomligt envälde. Och jag försäkrar, det
lönar sig väl. På det sättet flngo de nu jeraet om händer. Likaledes
torde det tillgå med rikets öfriga förnämsta fastigheter.
§ 13.
Med sedelmyntets införande i riket samlades hela rikets rörliga,
penningestyrka i Stockholm, på ett enda ställe nti banken, och
för-skrifhingar, som representerade denna rikets kassas större eller mindre
delar, bredde sig omkring hela riket. Härigenom gafs en penningestyrka,,
som vida Öfvergick deras. Detta ansågs med mycken uppmärksamhet.
Att väga upp denna styrka var dem omöjligt, säkrast för dem var då,
att få dela med denna nya öfvermagt. Huru var det möjligt? Jo det
gick an. År 1735 utkom en förordning att få låna på gods och
fastigheter, och jemnväl [utfärdades] år 1739 en förordning, som påbjöd
karolinernas uttagande utur banken; år 1743 och 1752 [gafs tillstånd]
att få låna på aktier; år 1747, att fä låna på jem till 4 procent, och
samma år att få låna på jem mot en daler på skeppundet, etc.
Jem-kontoret var intet mindre färdigt att räcka dem så stora förlager de
åstundade. År 1756 [lyckades man] att få banko-intressena nedfälda
så väl för gamla som för nya lån, hvarigenom deras till stora summor
utaf banken lånta kapitaler med vinsten af intressenas minskning
åter-betaltes, med otaliga flere häraf till dem flytande förmåner.
Således flngo de en stor del af rikets redbara mynt nti sin fria
disposition, så att den som något sådant behöfde, intet mera kunde
få det för bankens förskrifning utur banken, utan nödgades anlita dem*
som lånt derifrån dess redbara mynt. Det var heller ingen lag, som
förband dessa låntagare, att med redbart mynt förnöja dem, som
behöfde sådant. Banken fann intet rådligt, och de andra ville intet, förr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
