Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af detta,. som anfördt Sr, lärer äfven nu blifva begripligt, hvilken
genom denna dyrhet blifver lidande. Går varan ut för uppstadsborgarens
räkning, måste han vara omtänkt uppå utvägar, att någonstädes fö igen
sitt skadestånd. Det måste antingen utländingen eller landtmannen
ersätta honom, eller nödgas han binda skadan vid sitt eget ben.
Utländingen kan det intet, ty emedan varan genom upplastningen och tidens
utdrägt ej det allra ringaste blifvit förbättrad till sitt invärtes värde,
kan han omöjligen derföre betala den dyrare än eljest; ty återstår intet
annat, än att antingen måste uppstadsborgaren betala landtmannen så
mycket mindre för sin vara, än han annars skadeslös kunnat göra, om
han direkte fått segla ut, eller nödgas han sjelf sakna den lofliga vinst,
han bort fö hugna sig af. Lika mycket hvilketdera af dessa sker; det
allmänna har af båda allt för öm känning. Landtmannens skada är
hela landets skada. Städernas vanmagt sätter de handlande förr eller
senare ur stånd att betala landets afkastningar väl. Brist på förtjenst
hindrar arbetsdriften. Lätjan har fattigdom och hunger med sig, och
hunger jagar inbyggare i landsflyktighet. Det lärer således ingen kunna
neka, att icke de svårigheter, som Stockholms handlande påstå följa
med norrbottningarnas stapelfrihet, äro alla en naturlig följd [just] af
det tvång, under hvilket norrländingamas handel nu arbetar; nemligen,
att det förorsakar osäkerhet och villervalla uti näringarna, minskar och
uppehåller handelns ordentliga lopp, sätter kronans inkomster uti
ovisshet, samt betager riket den styrka och förkofring, som det af
ordentligen idkade handelsrörelser bör kunna sig förvänta.
§ 23.
Ehuru känbar denna skadan nu är, och huru oundvikliga
påföljderna deraf, blef likväl varan i den supponerade händelsen uti den
andra handen, ända tills hon föll uti utländingens. Men som den måste
gå flere händer emellan, kan den ej annat än derigenom blifva ännu
långt dyrare att exporteras.
Utländingen betalar alltid för varan ett lika pris, utan afeeende
derpå, utur hvilken hand den kommer. Ju flere händer varan går
igenom, ju mindre vinst måste då falla i hvar hand, så framt endera
intet blifver utan vinst och helt och hållet lidande. Genom denna
stapelhandel på Stockholm måste således landtmannen få mindre värde för
sin vara i uppstaden, än om samma stad egde stapelrätt,
uppstadshand-landen mindre vinst, då den säljes i Stockholm, än utomlands, och
Stockholms handlande äfven af våra varor en större eller mindre
handpenning. Det lärer heller ingen af Stockholms handlande allvarsamt kunna
säga sig vara så patriotisk, att han endast [för] att lätta
norrländingar-nas afsättning på deras varor med sin egen skada upphandlar dem.
Det vore för mycket begärdt af en medborgare. Åtminstone borde i
det fallet norrbottningarnas föreslagna segelfrihet ej blifvit dem så
ömmande som det märkes.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
