Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kontingent leverera s& många 100 eller 1000 daler, som han i
Stockholm lider [förlust] på sin vara.
§ 88.
Men ännu ömmare blifver deras lidande, som, ehuru de bjuda
högre pris än Stockholm, ändock ej få tillhandla sig samma varor.
Deras behof måste då vara större deraf än Stockholms, ty annars
hade varan ej stigit så högt i pris; icke desto mindre hindrar
ordi-nantien dem, att få någon hjelp af sina medborgare. Är det intet en
rätt samfundslag, att den lem, som lider, bör först hjelpas ? HvarfÖre
skola då dessa medlemmar lemnas utan undsättning? Man svarar: de
få sedan genom Stockholm. Väl! men det drager ju mycket långt på
tiden, innan hjelpen hinner till dem derigenom. Äro behofven
oumbärliga, lida de nöd emellertid, och när de ändteligen hinna få, måste
de åtminstone betala dem dubbelt. Kan någon upplyst medborgare se
sig i dessa omständigheter, utan att ängsligt sucka under oket? Mån
sådant allt kan komma under namn af ett gagneligt handelssystem? Eller
mån det intet är saker, som fordra en snar hjelp genom kongl. majrts
och riksens höglofliga ständers allvarsammaste åtgärd?
§ 29.
Förlåt mig, min läsare. Jag dröjde nog länge vid den saken.
Jag tänkte det väl intet. Det hade allt kunnat bevisas på en sida,
som jag fylt hela arket med, men jag vet af mig sjelf, huru snart man
kan misstaga sig om sanningen, när man brukar mycket korta och
djupsinniga meningar. De smaka intet för alla, det är få som följa dem,
men än färre, som finna nöje i det skrifsättet, och det är allenast stora
snillen, som kunna bena ut sanningen och få i rätta ändan på så fina
härfvor. Jag har derföre intet velat föra din eftertanke i några
luftsprång, ty då kommer man snarast utaf vägen. Jag har gått för dig
i sakta mak, och stält dig rättvisa och sanning för ögonen. Har jag
ryckt dem dig ntur handen, så förtjenar jag ingen ursäkt, men har du
obehindradt fått nyttja dem, så följ mig än ett litet stycke.
Vi voro ju inbegripna uti vederläggande af de skäl, hvarmed man
söker visa den föreslagna stapelfriheten vara riket i gemen, kronan,
Stockholms stad och bergslagen till obotlig skada, men öster- och
Vester-botten till alls ingen nytta.
Ibland dem hinna vi nu till det påstående, att genom en sådan
frihet rikets exporter intet kunde fö någon verklig tillväxt. Låt oss
då se, hvarmed man bestyrker sin sats. Jo man påstår, att det lärer
aldrig med någon sannolikhet kunna sägas, att Stockholm någonsin
vägrat emottaga öster- och vesterbottniska samt vesternorrländska städers
produkter, så vida afsättning derpå stått att vinnas. Se detta är nu
skälet till ett så stort påstående.
Vi antaga detta för alldeles visst och oryggligt, ty det vilkoret,
hvarpå saken är stäld, nemligen: så vida afsättning stått att vinnas, är
iitet så lätt att löpa på. Man kunde på denna omständighet allena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
