Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af denna norrländingamas okunnighet härleder man i synnerhet
den fö^jd, att de såsom nybegynnare uti utländsk handel skulle lättast
vinna korrespondens med hansestäderna, och till rikets skada flytta
stapeln af sina varor dit. Men är det likt, att norrbottningarna skulle
flytta sin stapel dit? Eller om det än skedde: mån det vore af så
svåra påföljder, som då den nu är i Stockholm? Kunna intet norr-
ländingama börja strax sin utländska korrespondens på de större
handelsstäderna utom Sundet, lika väl som på hansestäderna inom det samma
angående de varor, som der hafva den bästa afsättning? Men att de
tillika borde vara omtänkta på korrespondens till en del städer, som
ligga vid Östersjön, till att förse sig med spanmål och hampa, m. m.
borde intet misstydas dem mera än Stockholmsboama, som äfven
deri-från hemta samma varor och afsätta dem till oss.
Alla öster- och vesterbottningamas exportabla varor passera
nödvändigt Stockholm förbi på 12 å 15 mil nära. Betalar Stockholmsbon
dem lika dyrt, som hansestäderna, frakternas differenser oberäknade,
så är helt visst, att de långt hellre sälja sina exporter i Stockholm, än
[de] på ett obekant farvatten våga skepp och gods för en svag frakt
allenast. Ty så när måste Stockholmsbon kunna betala dem, och ändå
hafva samma utkomst vid att skeppa samma varor längre, som
hanse-städema. Men är differensen i priserna, dem Stockholm och
hanse-städema betala, något märkelig, händer väl det, som befarades, att de
sälja hellre sina exporter der än i Stockholm. I annat fall är den
fruktan helt löjlig och ett tankespel, som aldrig annars än oförvarandes
praktiseras i handel. Det står således i Stockholms stads egen magt,
om den vill draga genom ett otvunget varornas pris Norrlands produkter
till sig, eller släppa dem till hansestäderna. Men hvad sedan? Låt
stapeln blifva i hansestäderna. Mån denna stapel nu anses lika farlig
för riket, som stapeln af jemet på utländska orter ansågs år 1747?
Mån Sverige i våra tider behöfver befara någon öfvermagt af dem?
Åtminstone går det intet så fort. Och innan det sker, hinna
öster-och vesterbottningama (äfven efter sina motståndares medgifvelse)
för-värfva sig tillräcklig förfarenhet i utländska vidsträckta handeln, att
undvika deras tvång. Det är långt farligare att under en oinskränkt
magt af några medborgare befordra ett mångvälde, som ödelagt flera
stater, än utvärtes krig.
§ 42.
Såsom ett hinder emot öster- och vesterbottningamas sjöfart
utomlands räknas vidare, att deras belägenhet ej tillåter dem nyttja
sjöfarten öfver 4 månader om året. Saken medgifver jag, men hvad
deraf skall följa, vet jag intet. Derföre, att norrländingama ej kunna
segla i Norrbotten längre än 4 månader, kunna de derföre ej heller
göra det i Spanska sjön? Eller mån det är billigt, att Öster- och
Vesterbottens sjöfolk, som nu intet får segla mera än 4 månader om
året, och måste de öfriga 8 vara utan förtjenst, bör heller ingen större
frihet framdeles förunnas, utan vintermånaderna härefter lika fruktlöst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
