Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af de skäl, hvarmed man söker bestrida Öster- och Vesterbottniska samt Vesternorrländska städerna fri seglation ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den intet är antingen med sten eller jem barlastad, påstå våra
mot-sftgare sjelfva. Sten intager en tredjedel af skeppsrummet förgäfves,
men jernet deltager dock något i frakten; derföre exporterar
norrbottningen alltid hellre sina bräder med jernbarlast, än sten.
Stockholmsbon deremot, som vill exportera jernet, måste antingen segla med
tomt rum i öfra delen af skeppet, eller till att lätta jemfrakten fylla
det med bräder; derföre är han omtänkt på ntvägar dertill. Tre sätt,
huru detta kan ske, äro möjliga. Antingen köper österbottningen jem
sig till barlast, eller Stockholmsbon bräder för sig till öfverlast, eller
ock behåller hvardera sin vara för egen räkning, och dela allenast
frakterna sins emellan. Hufvudsaken, som är exportationens lättande,
blif-ver i alla fallen fullkomligen vunnen, och är naturliges förenad med
hvarderas enskilda fördel. Se min läsare, huru en fri och okonstlad
handel föder utaf sig de härligaste förmåner, så för hela riket i gemen,
som hvar enskild i synnerhet. Se, hum omant skrymmande varor
förena sig med våra jeraladdningar. Se ändteligen, huru man vill skrämma
oss med de farligaste följder af en så nyttig sak, äfven som man i
många andra saker genom de olyckligaste förslag lofvat oss guldberg,
och då vi i god tro som bäst vänta att få se dem, blifva vi varse ett
härjadt land. Se påminnelserna vid herr adjunkten Christierains
föreläsningar pag. 25, 26.
§ 47.
Bock, man må göra sin uträkning på våra trävaror så mycket
man vill att lätta jernfrakterna med; gifves intet andra varor, som i
deras ställe kunna i samma afsigt utskeppas, så är ofelbart, att inom
[ett] halft sekel, (då Norrbottens utödde skogsparker äro storskiftade
och af sina egare förmodligen fä den så nödiga hvilan), ändteligen det
vid jerakontorets inrättande så högt åberopade ändamålet vinnes, att
stapdn af jernet tkuäe etadna uti egna etapdetadevågar. Kunna då intet
våra metaller så mycket förädlas, att de bära helst sin egen frakt?
Jeramanufakturverk, tråddragerier, messings- och kopparsmiden, fina
stålarbeten och allehanda förädlade trävaror, kunna intet de hjelpa
under det grofva jeraets frakt? Om tvång blefve en gång landsförvist
från handel och näringar, [så] att både föda och arbetsämnen finges
till drägligt pris, och [om] myntfoten blefve stadgad, hvad drift, hvad
allvar skulle icke än finnas hos svenske män att i ett äkta frihetslugn
arbeta på sin lofliga rikedom och välmåga! Då blefve först tillgång
på nya skrymmande varor, som i dyrhet ej gåfve ryssens juft och
kaviar efter. Då gjordes nya handelsutsigter åt alla kanter. Då skulle
vi le åt det, att holländaren skall jaga oss utur våra fördelar i de
europeiske hamname, som man nu vill skrämma oss med. Men så länge
allt står uti vår nuvarande tids äfventyrliga belägenhet, bör intet ondt
tros vara så långt borta, att det intet kan träffa oss.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
