Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med sådan åtvarning blef öfverlemnad i så höga och rena händer?
Städernas fullmägtige märkte väl, att det samma skulle bringa handeln
inom få personer, och att man i synnerhet lurade på salt- och
spanmålsprisen, men det halp intet: vana sine viribus ira. Saken fick en stark
förgyllning. Man sade: vi böra få saltet utur första handen och hjelpa
upp våra rederier och skeppsbyggnader.
Påföljderna blefvo så enliga med författningen, som för vårt
allmänna beklagliga; ty först stängdes holländare och engelsmän på en
gång utur farten till Sverige, om de ej ville nyttja sand och sten till
barlast. Derigenom bragtes
2) Holländaren och engelsmannen att sälja sina varor dyrare och
få sin frakt genom dyrheten, efter de blefvo hindrade att få den genom
myckenheten betalt; ty saltet, som förut brukades till barlast, tog mera
ingen del uti frakterna. Derföre stötte
3) Holländaren alla svenska fartyg genom sitt retorsions-plakat af
år 1725 utur den profitabla frakthandeln på dess kolonier, hvilket andra
sjömagter egt lika rättighet att göra, i anseende till svenska
produktplakatet.
4) Hindrades derigenom utländingarna att till den myckenhet som
förr besöka våra hamnar, då de ej fingo lof att assortera sig med flera
i Sverige nödiga varor, än deras eget lands produkter. Ständerna
funno vid 1723 års riksdag svenska fartygen otillräckliga till en sådan
författning, som kan inhemtas af kongl. maj:ts bref till
kommersekollegium af den 31 Juli samma år och kongl. brefvet af 1725 den 17
Augusti. Denna oförmodade brytning gaf, i anseende till vårt kalla
klimat och våra svåra exporter, handeln en skadlig stöt. Vi kunna ej
med egna fartyg, för 6 à 7 månaders vinter, göra mera än en resa på
Holland om sommaren, som då allena måste genom den enda frakten
gifva besättningen hela sin årsföda; men holländaren kan nyttja sitt
fartyg den öfriga tiden uti andra farvatten och förtjena nästan hvar dag,
och [kan] derföre löpa hit för lindrigare frakt än vi sjelfva. Minskadt
antal af exportörer och sjelfva klimatets olägenheter upphöjde således
naturligtvis frakten: dyr frakt verkade dyrhet på varorna; varornas
dyrhet mindre afsättning, och mindre afsättning minskade sjelfva
tillverkningarna; med ett ord: våra produkter föllo, och importerna stegrades.
5) De smärre stapelstäderna, som ej egde några exportabla varor
på Spanien och Portugal, måste nu begära allt sitt salt af de få
exportörer, som finnas i några större städer; de måste betala det så, att
saltet kunde bära sin frakt allena och således nog dyrt, i det ställe de
förr fingo det af holländare för halfva och fjerdedels frakten, och i
följd deraf för bättre köp.
6) När både exporter och importer således kommo i få händer,
var det icke allenast den naturliga dyrheten, som derigenom begynte
plåga vår nation, utan äfven de känbara monopolier, som dermed voro
förknippade. Saltet var den nödigaste vara för oss utifrån, men priset
stegrades derpå, så att man allt sedan hörde vid alla riksdagar en
ömklig klagan öfver både brist och dyrhet derpå, den hvarken kung
eller ständer voro i stånd att afhjelpa. Derom vittna i synnerhet
allmogens i finska skärgården anhållan vid 1731 års riksdag om frihet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
