Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Auktoren till den förra skriften vågar sig inför en upplyst
allmänhet i envigeskamp med sina motsägare, men den senare står med
en skingrad trupp, och vill efteråt öfvertyga åskådaren om sin seger,
utan att våga möte med sin kontrapart. Det ser ut, som han
antingen setat i så djupa tankar, att han hvarken sett eller hört hvad nu i
detta ämne kunnat förelöpa, (ehuru motskriften finnes på tvenne
boklådor till köps, är notificerad i avisoma, recenserad i lärda tidningarna
och utdelt i alla fyra stånden), eller ock af fruktan att förlora
drabbningen, om man komme till äntrings med hvar andra, hållit sig blott vid
landet, och sökt försvara sig med ena laget allena.
I sådan händelse råder väl försigtigheten att spara skott, då man
ej sjelf kan träffas, och emellertid föra flottan i fria sjön; men som
det är minsta delen, som förstår sjöoperationema rätt, och de fleste stå
så långt ifrån, att de ej se deras verkan, utan märka blott på lösen,
hvem som sköt sist, och sluta deraf om segern, tycks det ej vara skäl
att vara nogräknad på några skott, om de oek skedde med förladdning
allena, när man dermed kan öfvertyga menigheten om tillgången.
Auktoren till den senare utkomna skriften visar ifrån pag. 5 till
10 med flera i våra upplysta tider utkomna kongl. förordningars ord,
huru ej allenast fides publica, utan ock salus publica genom handelns
ställande på en annan fot skulle märkligen rubbas, men tycks hafva
förgätit, att så upplyst, som vår näst framflutna tid på ena sidan
haf-ver varit för dem, som stått sjelfva vid ljuset, så excessivt egennyttig
har hon ock varit på den andra; så att jag måste tillstå det
auktoritets-skäl, som deraf är taget, vara ett af de lättaste. Och hvad sjelfva
förordningarnas ord beträffar, som beskrifva närvarande handelstvång vara
riket gagneligt, försäkrar jag, att allmänheten vore oförlikneligen böjd
att sätta tro dertill, om hon funne dylika intagande talesätt i dem
allena, som röra detta handelssystem. Men när jag blifver varse ett
koppar- och tjärukompani, vexel- och saltkontoren etc. inrättas och
försvaras i det längsta med lika behagliga termer, vet jag icke hvad man
skall säga derom.
Men än svårare blifver detta att tro, när man märker inga
florerande stater i verlden bära sådana bojor i sin handel som vi eller göra
några inskränkningar, utan att taga stöt deraf. Men allra svårast då
vi betrakta dess verkan hos oss, nemligen huru från den stund den
olyckliga skilnaden uppkom emellan upp- och stapelstäder, och
utlän-dingen stängdes utur våra hamnar, varu- och folkmängden böljade att
minskas, vårt mynt att storma ut och ännu följa samma marschruta;
huru vi blifvit pungrene, våra händer fyllda med representanter [af mynt]
och våra köpmän [förvandlats till] utländingens procenthandlare.
Jag häller derföre rådligt, då vi hädanefter tala om vårt
nuvarande handelssystem, att lemna bort det ordet nyttig, eller om det
ändtligen skall stå der, då lägga ett O framför.
Hvad åter fides publica beträffar, så är väl klart, om Stockholms
handlande tro dem vara lofvadt utan vilkor det, som med klara
förbehåll är skedt, att de, i händelse af en större frihet i de andra städers
handelsrörelse, se sig i sin tro bedragna; men om det på andra sidan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
