Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nationala vinsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjenst och är der gift. Den fjerde går ännu i kolt, Gud vet hvart han
skall taga vägen, eller hvad som kan blifva af honom.
Hvarföre rymmer icke en rikets odalbonde? Derföre att han är
bofast. Men hvarföre gör en dräng det hellre? Svaret är tydligt:
derföre att författningarna ej tillstadt honom [att] någonstädes få fästa
sina bopålar.
§ 17.
Se vi på våra handtverkssocieteter och vår folkhop uti dem, blifva
vi varse ett litet antal välmående mästare, som ej mera behöfva sjelfva
sitta i sina verkstäder, som lefva makligen, kläda sig och de sina i den
nyaste smak, duka ett hederligt bord i hvardagslag, göra och taga
visiter den mesta tiden, och hafva 10 eller 12 arbetare i sin verkstad,
af hvilka 6 arbeta för maten, de andra för några daler i veckan. Jag
frågar, om en sådan man vill rymma utur landet? Så länge skrået
kan skaffa honom arbetare och akta, att mästarenas antal icke blifver
större, än att han nödvändigt måste blifva anlitad om arbete och
således är i stånd att sjelf betinga sig priset, sker det ingalunda.
Men huru går det med hans gesäller och lärgossar? [det] blifver
en ömmare fråga. Jag har ibland hört deras svanesång och en allmän
klagan i riket, att de fara öfver till Preussen och Ryssland, ty der få
de strax blifva mästare, hvem som vill.
Tänk huru hjelpsamma äro icke våra skrån, som ej förskjuta en
fattig mans barn, [då det gäller] att fylla några således öppnade luckor
utan betalning!
§ 18.
Gå vi till våra bergverk, så få vi snart se det vara långt ifrån
innehafvarne af de flesta våra bruksegendomar att vilja öfvergifva Sverige;
men hvad en hop fattiga bruksegare klaga öfver brist på förlag att
drifva arbetet med, trög afsättning och tvunget pris, och det armod de
hotas med, är en sak af hel annan beskaffenhet.
Hvad är det, som smeder och bruksarbetare klaga öfver?
Hvarföre blifva de införskrifna icke länge qvar, gifta sig de infödda sällan
och blifva mestadels uslingar till slut? Och huru kommer det till, att
spanmåls- och viktualiehandeln blifver för bruksegaren föga mindre
lönande än sjelfva brukstillverkningen? Och hvad är dertill orsaken, att
de under bruket lydande bönder få kolstybbe uti åkern [1]*), och förtälja
dylika personalier om sina barn, som den förut omnämnda torparen?
Fabrikanten går verkligen så väl klädd af egna tillverkningar, som
trots någon annan; men arbetarena i spinnhuset sitta ofta halfnakna,
och andra gå slarfviga på gatan och tigga, sägandes sig vara införskrifne
utländingar, som nu önskade vara hemma igen, hellre än att i Sverige
stå för andras dörrar och ändtligen dö uti armod.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
