Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nationala vinsten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
„Om Cæsar och Pompejus“ (säger Montesquieu) „hade tänkt som
Cato, hade väl andra deremot tänkt såsom Cæsar och Pompejus“. Och
på ett annat ställe säger han: „när man bortgifver hedersnamn, vet
man grant hvad man gifver; men lägger man också magten dertill, så
kan man aldrig säga, huru vida den kan sträckas“.
§ 28.
Lagar, inskränkningar, reglementer och klassifikationer kunde då
utverkas att stadfästa denna magten. Andra handlandes omtanke hlef
inspärrad till vissa varor, vissa orter och vissa tider, och gjorde dem
för öfrigt fattiga och sysslolösa, och de landet omkring sig.
Det är underligt, att vilja befria produktplakatet från så
nödvändiga följder. Blef icke brist och dyrhet derigenom af borgareståndet
spådd förut? Spådomen träffade in, och vid en allmän nöd visste man
[att] genom dess upphäfvande söka stilla den samma; likväl säger man:
nationen vinner genom produktplakatet.
Vi vilja drifva ett vattuverk; vi hafva sett, att det kommer i
rörelse, när dammen öppnas, men påstå likväl, att det går bäst, när han
står igen. Måste icke det vara en svår national vinst, som förvärfvas
genom dödande af industri och medborgares elände?
§ 29.
Vi jemra oss öfver påföljderna, men vilja ej gå till källan,
hvadan de hänflyta. Så snart man talar något om fri handel, får man till
svars: vi måste icke blanda sådana enskilda saker med de allmänna
och riksvårdande. Jag vet icke hvad jag skall säga; antingen läsa vi
intet, eller tänka litet.
Är icke vår vexelsjukdom det största handelstvång, som kan
gifvas i verlden? Kan då någon hjelp blifva begriplig, utom den att göra
handeln fri?
Dertill gifves i synnerhet tvenne hufvudmedel: det första är att
utan afseende till personen bryta deras styrka, som utöfvat
vexeltyranniet, så att de sättas utur stånd att mera göra något. Kan detta ej
verkställas mera, så är klart, att riket gifvit för mycket ifrån sig, och
nödgas bäfva för de vapen, som det sjelft räckt dem uti händerna. När
magten är borta, är bäst att taga skeden i vackra handen.
Det andra är att upphäfva de författningar, som på något sätt
fängsla handeln och döda industrin. Om hvar man egde rättighet och
tillfälle att sjelf handla med utländingen, blefve icke så många nödgade
att offra på få exportörers altare för att få köpa vexlar. Att åter binda
dem genom lagar och eder till ett skäligt pris och derigenom hoppas
rikets hjelp, är efter min tanke att bygga slott i luften.
Båda af dessa [medel] äro helt nödvändiga. Detta kan icke gagna,
om ej det förra går förut, och det förra hjelper ingalunda, om
författningarna stå; ty då måste några andra nödvändigt komma i de förras
ställe, och det gagnar föga nationen, om den sjelfrådande heter Cæsar
eller Octavius. Illa nog, när friheten är borta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
