Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanprisets skull nödgats göra stora nederlag, utmärglades genom sitt i
jemet liggande döda kapital, dyra bodhyror, som inom kort tid förtärde
hela varans värde, och förlag till bruksegare — så blifver det helt lätt
att förstå orsaken till det, som sedan hände, nemligen att de nödgades
utrikes låna stora kapitaler emot ränta på sitt nedsatta jern, sälja det
omsider till underpris, och i samma mån betala illa våra bruksegare.
Derföre föll jempriset redan år 1729 till 40 å 36 daler
skep-pundet och stod deremellan nästan hela 20 åren, till en smärtfull
förlust för hela riket.
Låt till exempel den årliga utskeppningssumman, för jemnare
räknings skull, vara 300,000 skeppund jern, som från 1726 till 1729
såldes till 10 daler k. m. mindre hvart skeppund i trenne års tid, gör
det en national förlust af 9 millioner. Ifrån år 1729 till 1749 var
jern-priset cirka 20 daler mindre på hvart skeppund, som på samma
ex-portationssumma gör 6 millioners årliga förlust, och på 20 år en
förlust af 120 millioner, som tillhopalagda med de förut nämnda 9 utgöra
en summa af 129 millioner. Hvad ömkansvärd verkan måtte icke detta
allt haft på handelsvågen? Hvad elände hos bruksegare?
Under denna tid föllo bruksegendomame till en stor del i
exportörernas händer. Exportörerne sjelfva stadnade i förlägenhet och
be-gynte derföre att arbeta på lån stur banken på gods och fastigheter,
på aktier och på jern; det ena skedde 1735, det andra 1743, det tredje
1747. Räntorna måtte nedsättas från 6 till 4 procent, och på slutet,
till 1 daler på skeppundet.
Således förvandlades både löst och fast i löpande penningar.
Banken utblottades, redbara myntet försvann, exportörerna blefvo få, och
tillika i stånd att på vexlar af medborgare fä någon ersättning för det
de på jernet förlorat hos utländingen.
Håll här litet, min läsare! tag fast i slutet af denna vår
olycks-kedja, och se dig till baka, hvarifrån hon har sin begynnelse. Kan du
ännu med godt samvete frikalla produktplakatet från del i våra
ängsliga öden? Kan du ännu med kritikus kalla detta vårt antagna sätt
att handla: „ett i flere tider gagneligt befunnet handelssystem och en
förnuftig hushållsinrättning?“ Säg mig väl, hvad tycker du härom ? AMt
detta har i Källan till rikets vanmagt, från pag. 13 till 15 *), gifvits
kritikus full anledning att tänka på, men jag undrar rätt mycket,
hvar-före han alldeles hoppat öfver detta stället; antingen måtte han icke
varit hemma i saken, eller måste han varit osäker att komma väl derifrån.
§ 10.
Tag dig ännu liten tid att ytterligare blifva underrättad härom
af en besynnerlig händelse utur den svenska handelshistorien, som
märkligen upplyser saken.
År 1680 och den förutgående tiden, var det allmänna jempriset
på Karlstads och Kristinehamns marknader 24 daler k. m. som efter
den tidens kurs utgjorde 4 riksdaler specie; men sedan år 1681 ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
