Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
klagan, i anledning hvaraf bergskollegium genom skrifvelse af den 10
Maj förständigade kongl. kammar- och kommersekollegierna, huruledes
hammarpatronernes och gemene bergslagens i Vermland ofelbara
undergång genom en slik tvungen handel stod att befara, öfver detta ämne
uppkom bemälta kollegier emellan en svår och vidlyftig skriftvexling,
som ändtligen stadnade deri, att en kommission i orten till detta
målets undersökning måtte förordnas.
Emellertid och att göra kommissionen onödig, läto kongl.
kammar-och kommersekollegierna genom bref till magistraten i Göteborg åtvama
stadens trafikerande handlande, „att med sådant odrägligt tvång och
förtryck samt oginhet i jemhandel och förlagskontrakter afstå, så kärt
dem var, att få behålla sin undfångna stapelfrihet“, hvilket likväl ej
hade: bättre verkan, än att kongl. majestäts eget tionde-jem det året
lemnades alldeles oförsåldt, och de derpå gjorda anordningar måste
återsändas. I anledning hvaraf bemälta kollegier föranlätos att under den 5
Sept. 1710 iterera sin förra åtvarning, med uttrycklig tillsats, „att hans
kongl. maj:t och riket vore mera angeläget om en hel bergslags
konserva-tion, än några enskilda köpmäns vinst och fördel, de der intet betänkande
hade att missbruka de staden af höga öfverheten förlänta och på det
allmänna bästa syftande privilegier till sin privata nytta och fördel“.
Men som bergslagen af dessa vackra ord såg ingen verkan, eller
hade det allra minsta att trygga sig vid, påstod den än ytterligare om
den faststälda kommissionens sättande, hvilken ändtligen 1711 den 31 Juli
i Filipstad sammanträdde. Denna kommission bestod af följande
ledamöter, nemligen landshöfdingen, sedermera riksrådet Salomon Cronhjelm,
och tvenne assessorer, Kindmund och Cederstedt, och resolverade, att
berörde bergslag skulle njuta lika försäljningsfrihet, som den öfriga
[bergslagen] i riket, hvarföre Uddevalla skulle få igen sin 1681
förlorade stapelrätt, „på det den jemhandeln emot Göteborg balansera
kunde“.
Men bedröfligt var, att äfven detta utslag ej blef verk9täldt, utan
kom saken å nyo först 1719 under granskning af kollegierna och
sekreta utskottet, på hvilkas tillstyrkande hennes kongl. maj:t genom
nådig resolution af den 23 Maj samma år ändtligen stadfäste berörda
kommissions dom, dock med 16 öre silfvermynts drygare tull för hvart
skeppund jem, som från Uddevalla skulle exporteras, hvilken afgift icke
annat var, än en lika stor ränta till Göteborgs handlande.
Än mera: saken fick ej blifva dervid, utan blef året derpå af
Göteborgs fullmägtig Jakob Sahlgren å nyo upprörd, och sedan vid
1720 års riksdag af samtliga kollegierna och sekreta utskottet granskad,
så att det då förordnades en ny kommission, som af herr baronen och
landshöfdingen Bibbing enligt kongl. maj:ts nådigste befallning och
bergskollegii bref af den 30 Sept. 1720 skulle förrättas; hvarvid
bemälta landshöfding till alla delar instämde med den förra kommissionen,
som af dess protokoll, hållet i Kristinehamn den 29 No v. samma år,
kan intagas. Detta betänkande remitterades på nytt till kongl. kammar-,
bergs- och kommersekollegiernas samt statskontorets utlåtande, hvilka
alla den 29 Maj 1722 gemensamt tillstyrkte kongl. maj:t, att bibehålla
Uddevalla vid den 1719 å nyo undfångna stapelfrihet; men på Göte-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
