Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade omedelbarligen brist i följe med sig. I konung Erik XIH:s tid
gjordes den första klassifikationen i handeln; 1420 förbjöds handel i
olaga hamnar; 1444 förnyades det samma af konung Kristofer, och
ytterligare 1461 af Kristian, i synnerhet [för] att hindra tullens
försnillande; men 1491 fann riksens råd, efter mognaste öfverläggning, att
riket af de Lttbskes handel hade mycken förmån. 1463 förbjödos
köp-svenner att idka landsköp, eller som var det samma, att betjena landet
och blifva sjelfva tillika betjenta.
Sten Sture den yngre, till att befasta sitt riksföreståndarskap och
att göra Stockholms stad till viljes, af hvilkens välbehag hans
regemente till en stor del berodde, inskränkte år 1520 några små städers
utländska handel, till Stockholms uppkomst; men igenom en ministeriel
orsak och det med Ltibeckame år 1522 ingångna förbund, (som 1523
åsamkat kronan en skuld af 68,681 mark Ltibsk, för hvilken Gustaf
den I nödgades sälja bort sina undersåtars handelsfrihet, hvilket
fördrag likväl ej länge kunde ega bestånd), fick man anledning att med
de svartaste färger afmåla den handel, som af utländingar i riket
idkades. Derföre följde den ena inskränkningen på den andra i de
följande tidehvarfven, bland hvilka handelsordinantiema af 1617, 1673
och resolutionen angående främmande expediter af den 28 April 1687,
samt en annan af 1699 i synnerhet voro de eftertänkligaste, hvilka i
denna delen hade en så bedröflig verkan, att de utan landets och
bergslagens undergång och stagnation i handeln ej kunde verkställas.
Dessa författningar, ehuru de icke rätt blefvo efterlefda, utestängde
icke dess mindre en stor del utländska afnämare af våra varor; de få,
som ännu funnos, inskränktes och sattes i äfventyr, hvarigenom
handels-ådroma tillstoppades, rörelsen fick en svår stöt, och alla tillverkningar
tillika med honom.
Yåra egna måste då sjelfva exportera åtminstone det mesta, som
tillförene allenast stod i deras frihet. De fingo väl sjelfva förtjena
frakten, som de så högt längtade efter; men det blef ock nästan det
enda, som de fingo af utländingen, ty han blef då satt i stånd att
kommendera priset, dels efter den förlägenhet han såg våra handlande skulle
råka uti med sin vara, då de voro komna dermed i främmande hamn,
dels ock i anseende till deras nedsatta inköp utur första handen, hvaraf
utländingen i alla tider så väl vetat betjena sig.
Yåra stapelhandlande måste således vända sig åt andra sidan,
hemta sin vinst af medborgare genom de låga jemprisen och dyra
salt-och spanmålsköpen, hvarigenom bruksegare ej annat kunde än utarmas,
och anlita de handlande, som då egde mesta styrkan om förlag, sätta
sina tillverkningar och egendomar i pant, och efter årligt fördjupande
i skuld sucka och vända ryggen till sina förfäders fastigheter.
Härvid vore ännu någon tröst för riket och nationen, om våra
handlande verkligen hade vunnit, hvad de andra förlorat, ty då vore
likväl egendomen deras, och med det samma rikets; men som jag nyss
sade, måste ock deras egen vinst blifva måttlig, så länge de kunde få
den af medborgare, men än mindre då desse föllo undan; hvarföre de
handlande blefvo omsider nödsakade att anlita utländingen om de
förlag, som de sjelfva förut stuckit i bruksegares händer, hvaraf ej an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
