Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hvarföre spjemar man då med fullt allvar tvärt häremot? Hvar-
före förgyller man nationens bojor, och utropar den för kättare, egen-
nyttig eller utländing, som tager rikets och medborgares rätt och
frihet i försvar? Naturen, förnuftet och förfarenheten stämma alla
häru-tinnan öfverens, och kunna endast af okunnighet, fördomar och
egennytta tadlas.
§ 18.
Men ännu ett nytt bevis om den olycka, som utländingamas
utestängande från vårt jems uppköp och afförande har för vår bergslag
och hela riket i följe med sig, som i visshet och öfvertygelse täflar
med de andra [må här anföras].
År 1723, under den 10 April, aflemnade kongl. kansli-, kammar-,
bergs- och kommersekollegierna, samt statskontoret och
lagkommissionen till riksens höglofl. ständer ett gemensamt betänkande angående
den projekterade seglations-ordningen och expediternas handel, m. m.
hvilket till riksens ständers kommerse- och bergsdeputationers
gemensamma afgörande blef remitteradt.
Men då en värdig riksens ständers ledamot kom i erfarenhet, att
kommersedeputationen ensam företagit sig att utarbeta samma ämne,
inlemnade han den 13 April i samma deputation ett eftertänkligt
memorial om utländska expediters handel i bergslagen, hvaruti han på
det högsta protesterar emot deras utestängande, såsom ett af de
farligaste och olyckligaste steg, som för rikets bergverk någonsin kunde
påtänkas.
Han utför ämnet med den redighet, styrka och nit, som af en
oförsagd och redlig riksdagsman någonsin kan väntas. Han bygger sina
tankar på skäl; han beropar sig på en orygglig förfarenhet, och sluter
deraf till det tillkommande. Han afmålar följderna af detta förbud med
så lifliga färger, som vore de ej förut, utan sedan de gått i fullbordan,
såsom vi nu hafva dem i våra händer, afskildrade. Han visar, huru
det vore ett svårt inbrott i medborgares rättigheter, som allra minst
skulle passa sig att verkställa uti en fri republik, då de under
suve-ränitetstiden blifvit förskonta derför, hvarigenom hushållningen,
handeln och sjelfva staten hotades med undergång, och undersåtames
egodelar blefve ett offer för andras vinst.
Jag skulle göra dig, min läsare, orätt, om jag genom ett
stym-padt utdrag deraf ville mätta din nyfikenhet; läs det sjelf vid slutet af
denna afhandling i hela sin vidd. Det upplyser på ett utmärkt sätt
förevarande ämne.
Svenska stapelstäderna hafva länge arbetat på den saken, att få.
bergslagen under sig, och derföre från äldre tider till baka med harm
sett utländska expediter ligga sig i vägen för detta deras monopoliska
uppsåt.
I handelsordinantien af den 10 Februari 1614 blefvo alla
stapelstäder § 8 förbjudna att handla med bergslagen, men i 1617 års
ordi-nantia trängde de sig ej allenast å nyo in i uppstädernas frimarknader,,
utan ock stöttes utländingama i § 12 alldeles utur bergslagshandeln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
