Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annat än vara kritikus angenämt, när jag hos läsaren upplifvar minnet
af de skal, hvarmed han begynt sin vederläggning, och det så mycket
mera, som de äro af den beskaffenhet, att de i en sedig skrift ej kun«
na besvaras.
§ 23.
Att en kritikus, sedan han upptett några grundliga skäl emot en
auktor, gör deraf sådana slutsatser, som de anförda bevisen synas leda
till, ehuru de ock skulle tyckas vara hårda, måste alltid en auktor tåla,
ty annars förlorar beviset något uti sitt eftertryck; — hvarföre äfven
kritikus på de ställen han sökt följa en sådan ordning, med skäl bör
ursäktas. Men att nästan fylla ett helt ark i början af en
vederläggning med sådana talesätt, stälda emot auktor mer än saken, innan man
det ringaste rört vid ämnet, upptagit och vederlagt något deraf, måste
falla en oveldig läsare så misstänksamt före, som det hos de andra kan
gälla för de starkaste skäl, hvilka både roa och öfvertyga detta slags
läsare hundrade procent mera, än det kraftigaste bevis.
Alla dessa tillvitelser äro ju af den beskaffenhet, att en auktor
bort derom med skäl öfvertygas, då de kunnat hafva sin verkan. Men
att i början taga det för afgjordt, som bort bevisas, är ju det samma,
som att ropa ho i, förr än man är öfver bäcken, och sälja skinnet, förr
än björnen är skjuten.
Huru har kritikus här följt det han på första sidan säger vara
sin hufvudsats, nemligen, „att icke fästa sig vid personen utan saken“,
och hvad han pag. 6 så nitiskt bedyrar, då han säger: „Vare det långt
ifrån mig, att jag med veldighet eller hårdhet skulle fälla omdöme
öfver andras meningar“, och det han ännu pag. 11 påminner sig sjelf, då
det heter: „Jag vill icke förhasta mig i mitt omdöme“? Jag frågar
dig, min läsare, hvad synes dig härom? Har kritikus hållit sina
löften? Eller stå de icke rätt väl sin upphofsman till heder midt ibland
de uppräknade beskyllningar? När man tillika öfverväger, huru
kritikus farit med barfoten öfver de allmänna skälen, som auktor anfört
för sin sats, men med en grym ifver hakat sig fast vid det, som
närmast rörer produktplakatet, får man märka, på hvad fot han mest
ömmade. Dock stor sak i detta, som icke hörer till hnfvudmålet,
§ 24.
I kritici afhandling finnas några sådana satser antagna för
grundsanningar, som efter all min öfvertygelse åtminstone ännu äro obevista,
om icke alldeles origtiga, såsom då han pag. 13 är i begrepp att visa
de sannskyldiga grunder, hvaruppå kongl. kollegierna byggt sitt till
rik-sens höglofl. ständer under den 10 April 1723 afgifna betänkande om
rikets handel i gemen, då det heter: „Sedan utländingame nog länge
och allt ifrån urminnes tider dragit åt sig rikets märg och must
dymedelst, att de icke allenast gjort sig den handelsvinst af rikets
produkter, (hvilka de i nästan alla inrikes sjöhamnar med fördel
upphandlade), som eljest kunnat tillfalla inbyggarena, så framt produkterna hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
