Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det samma afgjordt, att i tillverkningarnas eller deras värdes tillväxt
består ett väsendtligt stycke af en nations vinst Skall värdet kunna
ökas, blifver nödigt, att nationen sysselsattes med sådant, som bäst
lönar sig, eller gifver högsta värdet; försummas detta, och annat mindre
lönande arbete företages, måste ju rikets tillverkningars värde blifva
mindre, och följaktligen åstadbringa en så stor förlust, som differensen
är emellan de förra och senare tillverkningarnas värde.
Uti ofvan nämnda skrift finnes äfven bevist, att nationen sjelimant
söker upp och går in uti de mest lönande näringar, allenast den för
nyttja sin frihet; att dertill icke behöfves några författningar, och
ändt-ligen, att författningar dervid äro skadliga, så länge ingen med skäl
stadgad princip gifves att följa dervid, och det blifver omöjligt för
men-Diskor att kunna säga, hvilken näring är den fördelaktigaste, helst då
veld och egennytta dervid svårligen kunna undvikas, och ständiga
förändringar utom och inom rikes kunna göra den bästa näring till den
allra svagaste för en stat.
Häraf blifver således oemotsägligt, att utländska handlandes
utestängande icke förr ökar nationens vinst, än våra egna handlande i
samma sjöfarts eller handels idkande kunna förtjena mera, än uti någon
annan handelsgren af dem de förr idkat. Händer detta, är ofelbart,
att våra egna gå in deruti sjelfmant, då de ega allenast full frihet
dertill, och således strax utestänga främmande handlande, och det
alldeles utan något förbud för utländingar. Men sysselsättas egna
handlande med andra för dem indrägtigare rörelser, än dem utländingen hafver
om händer, är klart, att våra handlande (och nationen med dem) vinna
mera derigenom, att de blifva qvar i sin förra handtering, och låta
utländingen hjelpa sig i det, som mindre lönar, hellre än att öfvergifva
den bättre, och tränga sig in uti en svagare rörelse.
Om en landtman i brådaste andtiden, då hvart dagsverke kostade
honom 6 daler, vore nödig om ett par skor, och honom vore en
skomakare till buds för 2 daler, men han skulle räsonnera med oss: det
är min vinst, hvad jag ej behöfver taga af någon annan; [samt sedan]
satte sig sjelf vid lästen och lemnade dymedelst 2 parmar hö obergade,
så är väl det sannt, att han slapp att betala ut något för sina skor,
och i det afseende vore det vinst; men då jag ser, hvad han annan
kunnat vinna i sitt ängsarbete, är det klart, att differensen i
förtjen-stema måtte ju vara hans förlust Men kan han mera förtjena sig vid
lästen än annars, så är det bäst [att] blifva dervid, och det kan ingen
stöta honom derifrån, fast inga förbud gifvas deremot.
Bet måste således blifva onekligt, att om våra handlande finna
sin räkning sjelfva dervid, att genom utvidgande af sin utländska
handel hfrlla. främmande nte, är det en ofelbar både egen och national
vinst, men i annat fall bådas kännbara förlust, emedan just det, att han
icke ser sin räkning i den handel, som utländingen drifver, vittnar
der-om, att han sitter förut i en fördelaktigare.
Ersättes privates lidande härvid genom hel- och halffriheter, som
bestå i Vs eller Vo minskning i stora sjötullen emot licenttaxan, eller
några andra förmåner, blifver ju denna frihet icke annat, än en lika
stor minskning i andra medborgares rättigheter och i kronans reelaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
