Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l>orgares rättigheter, intogo de förnämsta handelsplatser, och ville icke
af ntländingama hindras uti sina afsigter, utan ntverkade sig
navigations-akten, hvarigenom de förlorade en stor del af sina utländska rivaler, och
fingo ett större herravälde öfver varornas pris i nationen till sin förmån.
De voro, efter en fransysk auktors utsago, redan år 1700 så
mägtiga, att de befordrade det stora kriget och nästan alla de senare,
och derigenom blifvit egare till större delen af publikens redbaraste
effekter; och en engelsk auktor bekräftar det samma, då han säger:
„dessa tvenne faktioner voro aldrig i sådan förbittring som år 1706,
och ehuru whigs voro den tiden satte utur myndigheten i ministéren,
så voro de icke dess mindre mägtiga i staden, och hade stor influens
öfver den stora regements driffjädem, nemligen utvägar till medel att
fortsätta kriget“.
Dessa whigs fingo ett mer och mer stridande intresse emot
staten, eller det så kallade landtpartiet, det de sjelfva i begynnelsen
härstammade ifrån. Deras uppkomst och välmåga bestod nu i nationens
ut-blottande genom krig, premier, löner och pensioner, hvarigenom deras
kapitaler i lån till kronan kunde göras fruktbara, och menigheten
utmärglas genom räntor.
Som allt detta icke annat kunde än af hjertat gräma den tryckta
delen af nationen, så har det allmänna missnöjet satt whigs i farhåga
att vid en revolution förlora alltsammans, till undvikande hvaraf de i
synnerhet nödgats gripa till tvenne medel, nemligen att slå sig till
hof-vet, hvars afsagda fiender de likväl i början voro, att der njuta skygd,
och att bruka korruptioner eller värfva anhang, ej allenast inom
parlamentet, utan äfven till parlamentsledamötemes utnämnande i
landsorterna*
„Detta“, säger en auktor, „som med skäl kallas vexel- eller
pen-ningeparti, anser sig som det der underhåller allmänna krediten, och
som en grundpelare i staten vid åkommande olycksstormar. Det
använder alla krafter att hålla bankosedlar och annat representativt mynt
i värde, och skryter om den snabba penningecirkulation, som agio på
dessa papper förorsakar. Jordegare såsom sknldenärer i staten se med
missnöje en del af sin med möda och flit förvärfvade inkomst gå i
vexel-partiets hand, som merendels äro lata medborgare och snåla
Procenten-hjelmar, de der, utan att framskaffa det minsta goda i landet, draga
must och märgen uti sig“. Jag må således med en värdig svensk
medborgare säga, att de engelska hafva stupat i samma olyckor, igenom
samma fel och laster, som tusende hafva stupat förut, men tagit sig
deraf ingen varning.
Jag anser derföre alla de steg, som på något sätt bidragit till
detta partiets öfverlägsna styrka för de allra farligaste för engelska
nationen och dess frihet, och dem så mycket skadligare, ju högre de
af det nu rådande partiet varda prisade; emedan de med sjelfva
nationen hafva ett helt stridigt intresse, om hvilket auktor De L. Esprit
talar eftertänkligen.
„Att göra begripligt“, säger han, „huru en sådan enskilda intressens
anarki är farlig i ett samhälle, så låt oss endast betrakta det onda,
som födes af enskildas opponerade intressen emot republikens.–––––––––
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
