Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Emedan vi med kritikns nu åro sysselsatte att herfttta åtskilliga
händelser, och vi med honom ej blifvit ense om kongliga kollegiernas
afsigter vid detta tillstyrkande, så vela vi än uppleta några flera
händelser, till äfventyrs gifva de oss mera ljus i saken. I förra seklet var
mycken tvist, om helfriheten för svenska skepp vore gagnande eller ej.
Den hlef en tid bestådd blott för de stora fartyg, som i Holland,
England och Ltlbeck bygdes för svensk räkning, fast oftast med utländska
förlag, hvaruppå sjelfva skeppet stod i pant, [och] som lastades med 3,
4000 å 4500 skeppund jem, hvarigenom några få handlande i de stora
stapelstäderna drogo till sig allena de mesta frakterna, och utöfvade
derutinnan i sammansättning med utländingama ett monopol, hvaremot
af de andra handlande under den 27 Sept. 1677 gjordes en o
förgriplig remonstration, uti hvilken de påstå enahanda frihet för alla
svenska fartyg, större och mindre, — i anledning af hvilket, såsom ock
andra inkomna förslag, den hela inländska friheten blef till någon tid
upphäfven, såsom ländande kongl. maj:t och kronan till afgång i dess
rättigheter, hvilken utom dess ej annat kunde än sätta de förmögnaste
stapelhandlande, som egde styrka att reda ut stora och monderade
skepp, i en förmånsrätt framför de öfriga, dem en sådan förmån med
sina smärre fartyg alldeles var betagen.
Detta varade dock icke länge, ty år 1683 antogs den förra
författningen å nyo, som af kongl. kommersekollegium, uti dess till
konung Karl XH ingifna berättelse om kommersesakemas beskaffenhet af
den 22 Maj 1697, blef såsom nyttig befunnen på det högsta
rekommenderad.
Under det bedröfliga tjugu åra kriget blef svenska sjöfarten så
godt som alldeles ruinerad, så att i det stället år 1697 i Stockholm allena
voro 229 större och mindre [fartyg], af hvilka 79 voro monderade och
150 halffna, voro i hela riket år 1723 ännu icke flera än 100 in alles,
af hvilka 7 allenast voro öfver hundrade lästers drägt.
Men hvad hände ? Jag frågar så, emedan de följande händelserna
i synnerhet upplysa saken. År 1722 om hösten inkommo kongl.
kam-mar- och kommersekollegierna med ett gemensamt betänkande till kongl.
maj:t om nederlagsfrihet för Stockholm, Karlskrona och Göteborg,
hvilket kongl. maj:t den 11 December samma år biföll, hvarigenom dessa
städer, med de öfriga stapelstädernas utestängande, blefvo satta i stånd
att allena drifva en transitohandel, hvaröfver de öfriga vid 1723 års
riksdag sig högeligen besvärade; och funno riksens ständer en sådan
mån stapelstäderna emellan icke vara grundad i billigheten, i anledning
bvaraf kongl. maj:t under den 16 Aug. samma år alla stapelstäder
enahanda rätt härutmnan meddelte.
En annan händelse, hvaraf man kan förstå, på hvad fötter kongl.
kommersekollegium ville denna tiden ställa handeln.
År 1723 den 2 Januari inkom kollegium till kongl. maj:t med
förslag, huru tjäruhandeln borde upphjelpas. Konung Karl XH
inrättade den 11 Augusti 1715 smärre societeter till tjäruhandelns
befrämjande, men kongl. kollegium ogillade detta förslag, och höll deremot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
