Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att hjelpa denna förlust voro ej mera än tvenne sätt möjliga:
antingen att skaffa rederierna större frakter, eller fartyg och folk för
lindrigare pris. Intetdera slaget ersättning hade rum, utan att blifva na*
tionen till förlust eller på dess depens. Det förra är näst förut
tydligen visadt, och hvad det senare beträffar, om det genom något slags
tvång hade låtit göra sig, så hade denna rederiernas förlust med rätta
bort delas på arbetarena, så att hvardera fått mindre för sitt arbete,
än nu verkligen öfver allt betaltes, emedan de i anseende till denna
näringsgren ej voro berättigade till mera, än hvad redaroe kunde komma
ut med, så att om de år 1724 på skeppsbyggen använda 586,000
dagsverkena, nu hade kostat redarena 1 million daler kopparmynt, voro de
likväl, i anseende till redarenas förlust med skeppen, på långt när ej
värda så mycket. Låt då till exempel 600,000 daler vara det pris,
som rederierna i det knappaste kunnat komma ut med.
Hvar eftertänksam finner ju, att dessa 600,000 daler voro då
rätta värdet af dessa 586,000 dagsverken, som användes detta år på
skeppsbyggeri, och således 400,000 daler mindre, än rederierna
verkligen betalt. Det är äfven ofelbart, att våra handlande gema hållit inne
sftmmft öfverloppssumma, om de varit i stånd att fä arbetare för
billigare vilkor, och på andra sidan lika handgripligt, att de 2000
menni-skor, som supponerades hela året dermed hafva varit sysselsatte, gema
hade åtnöjt sig med 600,000 daler, om de ingen annan större förtjenst
hade haft i något annat näringsfång. Men då de ej kunde förmås att
under 400,000 dalers tillökning gå in i detta arbete, blifver klart, att
de i några andra näringar quam proxime kunde förtjena en lika stor
summa, som dem nu måste bestås för skeppsbyggeriet, nemligen 1 million,
det är 400,000 daler mera, än deras tillverkning vid skeppsbyggeriet
verkligen var värd.
Lämpa vi nu härtill det oryggliga begrepp vi måste hafva om
national vinst, nemligen att den består deruti, når minsta antal
menni-■skor frambringar varor tSl det högsta värde, som nogare finnes upplyst i
förr nämnda traktat i samma ämne, så blifver ingen sanning solklarare,
än att de 2000 menniskor, som år 1724 arbetade blott uppå
skeppsbyggen och dervid tillverkade varor för 400,000 daler mindre värde
än vid annat arbete, med det samma åstadkommo en lika stor förlust
för hela nationen, hvilket var egentligen det som skulle bevisas.
Samma 248 skepp fordrade nu i det allra minsta 2000 man allt
framgent årligen till besättningar att föra dem, som till största delen
af denna näring skulle föda sig och de sina. Nu emedan frakterna
buro sig så illa, blifver visst, att sjöfolket äfven måste varit för
dyr-legdt, om hvilka just på lika sätt, som näst förut skett, kan bevisas, att
de i denna näring arbetat till så stor national förlust, som redarena
utom produktplakatet hade förlorat vid deras afiöning.
§ 37.
Låt så vara, tänker man, att det vore någon förlust för nationen
{att] genom dyrare frakter hålla våra egna skeppsredare skadeslösa, det
blifver ändock en oneklig förmån, att penningaroe blifva hos medborgare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
