Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det har aldrig kommit auktor i sinnet att anse sjöfarten för
svenska män såsom onyttig eller skadlig. Sverige är, i anseende till dess
vidsträckta stränder, af naturen ämnadt till en sjömagt, som eger den
oskattbara förmån att genom egen sjöfart mota utiändingamas egennytta,
att den icke kunde vara oss så farlig; i anseende hvartill jag äfven
anser det för en olycklig författning, hvarigenom en stor del städer,
under namn af en god ordning, stöttes ntur denna af naturen dem
för-anta rättighet. Men att genom särskilda privilegier och
produktplakatet i en hast rycka folket ntur andra näringar, och in uti en, som på
detta sättet icke annat än förlust af sig kastade, efter borgerskapets
egen utsago, är egentligen det, som auktor icke kan se stå till sammans
med nationens fördel, hvarom äfven förmodligen en och hvar, som icke
finner eget intresse i bibehållandet af de förra författningar, lärer finna
sig öfvertygad.
§ 40.
En klok husbonde i sitt hus är ofelbart alltid så mån om sin
vinst, som trots någon nation kan vara om sin. Han har nödigt till
sitt hemmansbruk i en bråd andtid arbetshjelp, och kan omöjligen med
eget folk hinna att sköta det nödvändigaste en gång. Belägenheten är
sådan, att han under samma tid måste sjöledes transportera all sin
af-vel till närmaste köpstad, om den ej skall hela året ligga honom till
last. Han slår öfver för sig sjelf, huru mycket denna resa kostar
honom med eget folk, i anseende till hvad nödigt arbete hemma i det
stället [skulle] saknas, eller för huru stor summa han måste lega
arbetare till sysslornas drift emellertid, och räknar i stöd deraf sin
resekostnad stiga in alles i det minsta till 200 daler. Han möter i det
samma sin granne, som (kan ske i afsigt att skinna honom) åtager sig
denna transport för 150 daler och gifver det bästa köp, som möjligt
är. Jag frågar då: hvilkendera utvägen väljer husbonden? eller
¿vilkendera borde han, som försigtig hushållare utvälja?
Herr öfverstelöjtnant Boije gifver i sin hushållsbok bland andra
märkvärdiga hushållsregler äfven denna: att man icke bör njugga, så
att man gör sig skam och skada, och [han] kallar det för karghet, när
man så spar dalern, att man derigenom förlorar hela plåten.
Hvem är väl i stånd att hindra husbonden, om han finner sin
räkning dervid, att med eget folk transportera sin vara? Om resan
kostar honom sjelf 200, men allenast 150, när han nyttjar grannens
fartyg, så må han räkna huru han vill, har han förlorat 50 daler på sin
resa med eget folk och fartyg, antingen han tagit detta steg af snålhet,
att få allt sjelf, eller afundsjuka, att missunna andra något med sig.
Helt annan sak är, om han hafver för mycket folk, och ej kan
sysselsätta dem på ett mera lönande sätt; då blifver deras hemarbete
mindre lönande, och derföre mindre värdt, hvarigenom husbonden strax
sättes i stånd att hålla köp med sin granne, och låta sitt folk hellre
för-tjena 150 daler på resan, än allenast 100 under samma tid hemma.
Hvad tycker du, min läsare, derom: om utländingen ville tillbjuda
sig, att hålla oss årligen några tusende arbetare till handa, till hälften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
