Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hände, emedan de genom dyrheten nödgades taga ersättning, för hvad
de förut genom myckenheten vunnit; ty saltet, som förut brukades till
barlast, tog mera ingen del uti frakter“. Hvartill kommer, att sedan
svenska män sattes genom denna stadga i stånd [att] medelst högre
frakter få sin förlust vid skeppsbyggeriema ersatt, som förut är bevist, kunde
ingen hindra de utländingar, som funno sin räkning dervid, att nyttja
samma dyrhet till sin förmån uti sina frakter.
Till exempel: om Sverige [för] att hålla landtbrukame skadeslösa,
genom en författnings verkan, fast ej klara ord, skulle vara i stånd att
höja priset i år på spanmålen en plåt på tunnan, och hela rikets
uppköpta konsumtion deraf vore 1 million tunnor, hvaraf hälften såldes af
utländingen, hälften af svenska medborgare, — skulle icke de köpande
derigenom taxeras till 6 millioner daler kopparmynt högre än förr,
hvaraf 3 millioner gå öfver till utländingen, dem han aldrig annars kun*
nat komma åt, än genom en sådan författning, som endast syftat på
egna landtbrukets upphjelpande ?
Kongl. kommersekollegium säger sjelft i brefvet till kongl. maj:t
«f den 30 Oktober, „att utländska sålt saltet i Sverige de näst förflutna
åren till ett mycket lindrigt och ringare pris, än hvad det de svenska
handlande sjelfva kostat, nemligen, att de främmande emot förtjenst af
frakten allenast mycket salt hitfört, då våra egna likväl utom frakten
måste hafva skälig vinning på sjelfva laddningen“. På hvad sätt skulle
då produktplakatet tygla utländingens dyra priser? Huru kunde då det
samma tvinga honom till lindrigare frakter ? och på hvad sätt pressade
han oss då, när han gaf oss den lindrigaste frakt, och slogs 1723 och
1724 på bron om vårt jem, och betalte det långt öfver höfvan? Huru
snörrätt emot alla handelsprinciper och en solklar förfarenhet äro icke
då kritici frågor pag. 19 i detta ämne?
Och hvad det af konung Gustaf Adolf redan i sin tid inrättade
general-handelskompaniet beträffar, som kritikus åberopar sig [på], så
grundar det sig helt och hållet på det handelssystem, som vidtogs redan i
konung Gustaf I:s ålder, angående utländingamas afhållande från rikets
hamnar, hvars grund och driffjädrar framdeles finnas utredda; och
nationen har af de flere inrättade handels-, koppar-, tjärn-, salt- och
jemkompanier och kontor så fullkomlig öfvertygelse om, hvad nytta
eller skada riket i gemen af dem haft, fast jag gema måste medgifva,
att de för visst folk och vissa personer varit af de indrägtigaste
näringsgrenar, som någonsin kunnat gifvas i Sverige.
Biket var i hans tid på långt när icke i det elände 6om nu; då
fanns än både folk, mat och penningar mer än nu, och vi må söka och
•dikta orsaker dertill huru mycket som helst, blifver dock ingen, som
så hufvudsakligen verkat derpå, som det tvång, under hvilket handel
och näringar hos oss denna tiden blifvit bragta. Så länge det icke
heter om Sverige, hvad Htibner säger i sin Vollständige Geographie om
Holland: „Ueberhaupt wird das Regiment sehr gelinde gefiihret, und Nb.
nur hauptsächlich darauf gesehen, das Jedermann möge Gelegenheit
haben zu arbeiten und sein Brod zu verdienen;“ så blifver det slätt af en
omöjlighet, att med alla konstgrepp, som den klyftigaste hjema kan
upptänka, rädda fosterlandet från armod och utflyttningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
