Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konsiderationer äro i tillämpningen så invecklade af stridiga intressen,
dels emellan in- och utländsk man, dels ock medborgare sins emellan,
att ett sådant naturligt värde genom lagar och taxor omöjligen rätt
kan détermineras, men väl hindras, utan genom en obehindrad rörelse
determinerar sig sjelft, så nära det i menskligheten kan ske.
Naturen har satt menniskorna i dependens, den ena utaf den
andra, så att vi inbördes äro nödiga om hvars annars hjelp. Den högsta
independens är alltså, när vi alla lika behöfva hvarandra, och ega
frihet att handla med in- och utländsk man. Yill utländingen skinna oss
på sina varor, så blifver det profit för oss att sjelfva afhemta dem, der
de finnas; vill egen medborgare vara för dyr eller tvinga våra
exporter till underpris i första handen, så är det en lycka, att hafva
utländska expediter med i raden; det är [bäst], när handeln går som på en
öppen auktion.
Till den naturliga independensen hörer således att ega ftill frihet
till utländsk sjöfart, hvaruti här aldrig något tvång för stapelstäderna
existerat; men att den egentligen skulle bestå deruti, att man sjelf
ex-och importerar allt sammans, strider så emot all förfarenhet i in- och
utländsk handel, att jag icke förstår, huru sådana saker kunna
förfäktas af dem, som gifva sig att skrifva i handelsämnen.
Då skulle Stockholm vara den största dépendent af finnar och
norrbottningar, emedan samma stad aldrig afhemtat varor derifrån. Yill
läsaren blifva underrättad derom, hvilkendera dependerat af den andra,
så läs pag. 27 *) och födande i Vederläggningen af de skäl, hvarmed
man söker bestrida öster- och vesterbottniska, samt vester-norrländska
städerna fri seglation.
Då vore Kina den uslaste dépendent af andra nationer, som icke
seglar till oss att uthjuda sina varor och förtjena med frakter, ehuru
han nästan besväras af en otrolig folkmängd; och jag önskade Sverige
intet högre, än att blifva lika dépendent med Kina, som nu verkligen
kommenderar hela Europas skatter med maskväf **), gräs och lera.
Då vore en gäldbunden bonde den störste independent, som till
sin borgare måste föra sjelf alla sina varor till det pris kreditoren vill
lemna honom, och tager hvad han nödvändigast behöfver och kan få
af borgarens hand på ny räkning, — fast jag vet mången, som genom
denna independens gått ifrån gård och grund, och fått se sina förfäders
jord falla i främmande händer.
Då vore äfven Stockholm en dependerande skattdragare till
herr-gårdstorparen, som säljer granris på torget, emedan staden icke
afhem-tar sjelf detta behof eller förer till honom tobak, nålar, mösstyg och
band, med mera, som han kan behöfva.
Se, hurudana irringar oförvarandes kunna äfven hos en upplyst
nation inkräkta sig och vinna burskap. Jag nyttjar alltså med skäl
kritici utlåtande pag. 23: „när principen är falsk, hvarutur
argumenteras, hvad bevisa då argumentema?“ Kritikus har byggt sin sats på
ett vackert ord, men tagit det samma i en elak bemärkelse, och
således måsté ofelbart hans goda slutsats tagas i samma slags mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
