Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kritici hafva väl anmärkt det, att strax efter produktplakatets
utlärdande icke förspordes någon hrist eller dyrhet på salt, och ej förr
<än 1734, men de hafva dolt eller varit okunniga om orsaken dertill.
Vi få igen den med klara ord i kongl. maj:ts nådiga förordning
-angående salthandeln af den 27 Juli 1731, då det heter, „att en
ansenlig myckenhet af den varan årligen här i riket infördes från
nederlagsorter, eller andra och tredje handenhvars fria införsel i samma
förordning till mer än en tredjedel af fartygsrummet ifrån dylika
nederlagsorter blef förbjuden.
Härvid förekomma mig några erinringar, såsom 1) att
produktplakatet, hvad salt beträffar, till år 1731 blifvit i de större städerna
föga efterlefvadt, ehuru det noga ses af kongl. kommersekollegii bref
till kongl. maj:t, att salthandeln var nästan den hufvudsakligaste
artikel, som samma plakat syftade nppå. 2) Att finska städerna ej vågat
samma lagbrott, som ses af allmogens begäran i Finland vid samma tid,
att utländingame finge nyttja salt till barlast, då de besökte finska
städer, hvilket dem afslogs. 3) Att vattuprofvaren råkat i skada för
oriktig berättelse, pag. 18, då han säger, att det tilläts rikets rederier i
sist nämnda förordning att fä hemta salt till baka från nederlagsplatsema,
emedan samma förordning alldeles intet nämner om rikets rederier, utan
lyda orden derom sålunda: „alltså hafva vi funnit i nåder för godt
härmed att stadga och förordna, det allenast de fartyg, som löpa till
Holland, samt städerna Danzig, Königsberg och Lübeck i Östersjön,
och äro lastade med svenska produkter, måge till underlättande af
frakterna åter derifrån fä taga, till nödig underlast, ett litet parti salt etc.“
(och således äfven främmande rederier, som exporterade rikets
produkter) ; — dock bör ingen tro, att detta felsteg händt kritikns
oförvaran-des; det skedde att så mycket bättre kunna [härmed] förena det näst
förut af honom anförda afslaget på finska allmogens ansökning om samma
frihet för utländingame, då de seglade till Finland. 4) Att just näst
anförda förordning lade grunden till den dyrhet och brist, som vid
följande riksdag 1734 klagades öfver. 5) Att en långt större brist redan
före detta hade existerat, om produktplakatet i denna delen blifvit strax
efterlefvadt. 6) Att samma förordning gjordes allenast till nästa
riksdag, och således blott på försök. 7) Huru osäker grund
kommersekollegium byggde uppå, då det redan 1724 styrkte kongl. maj:t till en förr
ordning, som på en gång afslog all tillförsel på salt från
nederlagsorter, då den ännu 1731 blef lofgifven till en tredjedel af skeppsrummet.
8) Huru många lagbrott produktplakatet till undersåtames räddning
från saltnöd gifvit anledning till, [och] 9) huru många förändringar af
lagar, förbud och limitationer nästan vid hvarje särskilda händelse. 10)
Huru många nya rättegångar, straff och konfiskationer dymedelst träffat
på medborgare, hvarom magistraternas och kongl. kommersekollegii
följande årens handlingar bära bedröfliga vittnesbörd.
Kritici argumentera annars vidlyftigt om orsaken till saltets
dyrhet i anledning af kongl. brefvet af den 1 Oktober 1741, och påstå
>den vara hos minuthandlarena, men vi torde slippa en vidlyftig veder-
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
