Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läggning häraf, om vi taga såken för alldeles obe vist; emedan kongl.
maj:t säger allenast, att minuthandlare äro de, som mesta anledningen
hafva att stegra sina varor, men ej, att så verkligen skett. Således
fläta kritici ihop skäl af det, som intet skäl är; befria de mägtiga och
lägga skulden på de svagares axlar.
§ 46.
På pag. 25 af vederläggningen beskylles auktor, att han betjent
sig af veterlig osanning till beskönjande af dess föregifvande. Läsare,
älskar du sanning, så tag auktors skrift och läs ifrån slutet på pag. 10
och hela pag. 11 *), så får du se, att kongl. maj:t i ofvan nämnda bref
af den 1 Oktober 1741 lofvar att, i fall saltets dyrhet genom de tagna
måtten ej skulle kunna hämmas, befria denna vara från
produktplakatet, hvilket kritikus sjelf ej vågat neka, utan allenast går i tysthet förbi,
såsom otjenligt bland sitt kram.
Auktor anför orsaken till saltets dyrhet vara i monopolierna, det
han på flere ställen bevisat, men påstår aldrig, att det af kongl. maj:t
så blifvit sagdt. Att allmogen råkat i ett utblottadt tillstånd, det
anför han såsom kongliga ord, hvilka genom den intra parenthesin stående
meningen tydligen skiljas från det auktor sjelf velat säga i saken, hvilka
tecken likväl kritikus, jag vet ej i hvad afsigt, uteslutit. Hvad auktor
der vidare förmäler om nödvändigheten af produktplakatets upphäfvande
hade han ju af samma förordning, utom många andra, full anledning
till. Hvar är då den uppenbara osanning auktor så djerft beskyller
för? Undra derföre icke, om auktor är positiv. Sanningen har den
kraft, att hon gör oss oförsagda och behjertade, då falskhet och
egennytta krypa fram och gifva skott med till baka vändt anlete.
Hvad i öfrigt kritikemes tankar om saltet och dess dyrhet
beträffar, så äro de rätt illa utkomna dermed. Ibland medgifva de
dyrhet, men ingen brist; de neka klagan af allmogen, men medgifva
ansökningar emot dyrt salt; de sluta deraf, att emedan ingen förändring
skett i produktplakatet, samma förändring ej heller bort ske; de neka
monopolier i salthandeln, — som likväl redan vid sistlidne riksdag
blefvo riksens ständer så odrägliga, att de enhälligt beslöto [att] bäfva
saltkontoret öfver ända, och [låta vederbörande] göra redo för de
der-till uppburna medel, då de ej stått vid sina förbindelser.
De neka, att här gifvits några korruptörer, och det är [dock]
allmänt kunnigt, huru expeditionen rörande samma kontor, då den var
till underskrift på ett visst ställe, blef två särskilda, gånger borttagen
utur dosan, utan att några andra handlingar dervid saknades,
hvarige-nom expeditionen af samma ständers beslut allt hittills verkligen
blifvit hindrad.
Man nekar deras influens i rikets styrelse, fast hela verlden vet,
att samma person, som dirigerade hela salthandeln, hade intresse i
produktplakatet, underhöll vexelkontoren med kapitaler utur banken,
styrde ett stånd flera riksdagar, kände rikets innersta hemligheter, satt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
