Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Saken blifver solklar af ofvan nämnda handlingar. Stockholms
borgerskap klagar öfver jemets höga pris; de upptäcka orsaken,
nem-ligen att många bihandlare voro i bergslagen, som inläto sig uti
jem-handeln vid auktioner af k. maj:ts tiondejem och genom förlag hos
bergsmännema, och således uppdyrkade det samma. Jag måste tillstå,
att borgerskapet hade rätt härutinnan; det var just dessa bihandlare,
som höllo jemet i pris; de sågo ock rätteligen, att om desse kunde
fäs utur vägen, måste priset falla. Men auktora för det vid slutet
bifogade memorial, såsom en stark kännare af saken och tillika ledamot
i kongl. bergskollegium, säger, „att sådant skulle lända svenska
bergslagen till yttersta ruin. Om jemhandeln de svenska trafikerande skulle
hemställas, och dem endast lemnas, så skulle bergslagen oundgängligen
falla i det hårdaste tvång;“ han säger rent ut, „att en sådan
inskränkning icke annat vore, än att sätta dé trafikerande handlande i
possession af alla de verks förmåner, som bergslagen eger“. Han visar, „att
sådant vore en träldom och det orättvisaste förfång och intrång uti
friheten, den riksens höglofl. ständer likväl åtagit sig hela riket att
garantera. Att rikets hushållning skulle tillika med bergslagen luta till
undergång, handeln afstadna, och rikets tillflytande vinst falla uti några
personers, och i synnerhet utländingames händer“. Hela memorialet
är förträffligt och så öfvertygande, att både vederläggaren och
vattu-profvaren måste hafva svårt att hålla kontenansen vid dess
genomläsande, emedan det förmodligen kommer dem nog oförväntadt före, då
de se sin med mycken möda förgylda sak, med dess naturliga färger
redan för 40 år till baka afmålad, nu läggas för läsarens ögon, och
genom spådomens olyckliga fullbordan gifva allmänheten en fullkomlig
öfvertygelse om dess sanning.
§ 50.
Stockholms handlande tänkte, att genom produktplakatet,
utländska expediters och bihandlares utestängande, fälla inländska jernprisen,
hvilket ock så mycket säkrare gick an, som de strax derefter begynte
att falla, och gingo ned hela 20 daler skeppundet. Låt oss tänka
förnuftigt: till hvems förmån? Säga de icke uttryckligen, att sådana
bihandlare på auktioner, der kronans tiondejem försåldes, stegrade upp
jempriset? [Att] på en öppen auktion hindra köpare, i afsigt att få
varan för bättre köp, är ju det största monopolium, som kan upptänkas,
och till all olycka träffade det samma här på den genom 20-åra
kriget gäldbundna kronan, som rikets fattiga undersåtar vid näst förflutna
riksdag åtagit sig att genom dryga bevillningar sätta i stånd att
afbör-da sin skuld. Och emedan [åter] auktionsprisen följdes i det närmaste
vid den öfriga jemhandeln i bergslagen, så måste denna känna ett
likadant öfvervälde, och det ansågs för ganska nyttigt att på sådant sätt
utarma krona och medborgare, blott [för] att rikta några handlande i
de större stapelstäderna.
I synnerhet slår grosshandlaresocieteten här ett litet klöfver för
sin magistrat, då de säga, att bihandlare stegrade upp jemet, och sålde
det sedan med ett stegradt pris. Idén är väl konfys i sig sjelf, men lå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
