Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ter dock någorlunda. Mån bihandlande kunde göra sammansättningar,
då de bade grosshandlare till medtäflare? Mån utländska expediteme
blifvit bestuckna af bergslagen, att betala så högt deras jem? eller
mån utländingen genom dem trugade uppå bergslagen milliontals mera
än bergsmännema begärde, i afsigt att ruinera vår bergslag?
TiU hvem sålde bihandlame sitt jem med det stegrade priset? eller
mån grosshandlame tänkte sälja jemet till utländingen för billigare pris,
än det de kunde erhålla? Crede si vis.
§ 51.
Men låt oss nu taga alla våra beskyllningar till baka, och efter
grosshandlares, Stockholms magistrats och kommersekollegii påstående
enfaldigt tro, att det var nyttigt för riket [att] nedsätta inländska
jem-prisen, såsom ock verkligen skedde; hvarföre soutenerades icke en
sådan princip 1747, då det i jemkontorets privilegium tvärt om heter,
att om jemet skall utgå till nu varande låga jerapris och höga
vexel-kurs, måste det föra med sig deras undergång, som af denna näring
hafva sin föda och rörelse? Man föregaf ibland annat, att för mycket
smide förorsakade detta låga jempris, men det visades redan före samma
kontors inrättande, att denna grund var falsk. Det kunde ej heller
härflyta af utländska förlag, emedan utländska expediterna till 1724
äf-ven voro förläggare hos bergsmännema äfvensom bihandlare, men utan
att det ringaste kunna fälla j eraprisen.
Herr kommerserådet och riddaren Nordencrantz visade tvärt om
i memorial till sekreta handels- och manufaktur-deputationen år 1743,
i sina •vidlyftiga skrifter inför jernkommissionen 1744, i memorial till
kongl. maj:t 1745 och 1747 m. fl. [skrifter], att samma låga pris Nb.
härflöt ifrån utländska kommissionärers sammansättningar, som voro
för-lagsmän och exportörer af bergslagens produkter. När vi nu tillika
erinra oss, att jemprisen ifrån jemkontorets inrättning verkeligen
förhöjdes i utländskt mynt genom denna opponerade sammansättning,
måste en och hvar, som kan tänka, finna sig öfvertygad om det af
kriti-keme nekade monopolium.
§ 52.
Men som det utom dessa gifvas andra, som vidgå monopolier
såsom orsaken till jemets underpris, men härleda dem, icke från
utlän-dingames utestängande, utan endast från bankolånen, vill jag äfven för
deras skull erinra: 1) Att det i härjemnte bifogade memorial redan vid
1723 års riksdag blef tydligen visadt, huruledes ett dylikt utestängande
måste ofelbart hafva en sådan verkan. 2) Att jemprisen långt före
bankolånen, som först begyntes 1735, voro ansenligen nedsatta emot
hvad samma vara gälde 1724, emedan det 1724 var 57 å 64 daler
flkeppundet, 1729 40 å 50 daler, 1734 och 1735 40 å 49 daler. 3)
Att Stockholms handlande i sitt bref till magistraten 1724 uttryckligen
visa, att expediter och andra bihandlande voro de samma, som höllo
jemet i högt pris, genom hvilkas utestängande de sågo sig vinna sitt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
