Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lttbska och det öfriga svenska myntet, och hlifver således ett oemotsägligt
bevis till det auktor i Källan till rikets vanmagt syftar på, nemligen huru
åfventyrliga dylika myntnings- och finans-hemligheter äro för ett rike,
der regenter för några små afsigter och intressen genom stämpel vilja
lägga ett annat värde på våra metaller, än de i sig sjelfva hafva,
hvilket allt undvikas, då metallerna efter vigt och halt, ju enfaldigare ju
bättre, få nyttjas uti vår handelsrörelse efter sitt naturliga värde, det
är sådant, som en fri rörelse sjelf sätter uppå dem.
Hade sådant skett, så skulle bemälte konung ej behöft föra en
sådan klagan; då hade den bekante Liibske doktor juris Jochim Röder,
sedan karolinerna blefvo slagna i Sverige, ej varit i stånd [att] utan
någon handel, blott genom penningevingleri, för sin del allena draga ut
229,982 st. karoliner; då hade ej vid ett enda danskt och holsteinskt
mynt[verk] inom tre år kunnat smältas upp öfver 4 millioner karoliner;
då hade icke plåtar med 20 procents förhöjning och 80 procents
förlust för riket kunnat praktiseras till Ryssland, med flere bedröfliga
påföljder.
§ 62.
Men att öfvertyga läsaren om de sannskyldiga orsakerna till
myntets utförande, och den klagan öfver folkflyttningar, brist och
närings-löshet, som i denna och de följande tidehvarfven tycktes blifva mera
grundade än förr, så behöfves ej mera, än anföra något af den i dessa
dagar utkomna förträffliga Instruktion för den unga Polsetus i
några handelsrörelser, som med både styrka och behaglighet äfven
utredt denna sak, då han pag. 6 säger om Gustaf I, „att han begick
det ekonomiska felsteget, att han afskar genom ett skadligt hugg alla
de afsättningståg, som Ltibeckame fästat i våra hamnar, hvaraf hände,
att alla de arbetare, som förut hade sitt bröd utaf de varors
frambringande och anskaffande, som Ltibeckame på sina fartyg afförde, blefvo
på en gång utan föda och näringsmedel, och nödgades smälta bort
genom döden, eller vika utur riket“.
Han säger vidare, att handeln genom Ltibeckames utestängande
fick en dödlig stöt, „emedan vår egen välmåga var med Ltibeckames
så förenad, att hon föga annat än dog i deras famn. Ett fel“, säger
han ändtligen, „drager gemenligen flera andra med sig; nu kunde
ingen snäll afsättning erhållas på landtmanna-varor, och ingen tidig
undsättning i missväxtår. För den skull förföll jordbruket, och konungen
var nödsakad att, till en råga på vårt handelsförderf, förbjuda ätande
varors utförsel ur riket, hvaraf landtbraket än vidare försvagades;
exporterna förminskades, behofven föröktes, handelsmaskinen förkrossades,
och några små atomer begynte att kräla uti ruinerna. Behöfves väl
något ytterligare bevis i en så solklar sak, och hum starkt prevenierad
måste icke den vara, som icke skulle kunna se nödvändigheten af
underbalans och myntets utförsel genom sådana anstalter?
Nu ser du, min läsare! huru kritikemes anfall åt alla kanter
misslyckats, så att ett sundt förnuft, tideböcker och upplyste
medborgare äro dem allestädes emot. Här stå de nu på alla sidor kringrände
af sanningen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
