Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett enda skepp för att hemta någon vara, förr än han fått veta priset,
— då jag likväl kan förtro honom, att det är en ren osanning, ehuru
jag ej tror, att han just rår derför. En grossör här i staden berättade
mig nyligen, att då holländaren förskrifvit flere gånger tjära af honom,
har han alldeles intet afgjordt om priset, förr än hans fartyg kommit
fram till Amsterdam. Hökaresocieteten här i staden förskref för flere
år sedan ett ansenligt parti smör ifrån Skottland, utan att ackordera
något om priset. Yid ankomsten hit var 15 daler pundet det lägsta
egaren kunde förmås att sälja sin vara till, men societeten bjöd honom
ej mera än 13 daler; några dagar gingo förbi, och bådet minskades till
10 å 11 daler pundet, och hade bemälte utländing den gången
alldeles stadnat i förlägenhet, om icke åldermannen för samma societet
ändt-ligen förbarmat sig öfver honom och för egen räkning löst in hela
posten för 13 daler. Jag frågar: huru var priset då förut ackorderadt?
eller sker icke sådant ännu dagligen, att smör, ost, spanmål och andra
utländska varor stiga och falla, under det de ligga på utländingens egna
fartyg? En holsteinare kom för några och tjugu år sedan in till
Stockholm med ett ansenligt parti ost, och ackorderade bort hela posten till
hökaresocieteten, ungefärligen till 100 daler skeppundet; men då varan
skulle lyftas, ratades den utan bevisliga fel blott derföre, att den
något blifvit stött i kanterna, och måste han ackordera det mesta bort
till halfva värdet. När varan kom i vågen, ratades den å nyo, så att
han med tårar i ögonen måste sälja det mesta till några och tjugu
daler skeppundet. Huru var varan då ackorderad?
År 1732 klagar kongl. kommersekollegium deröfver, att portugisen
stegrade upp saltet emot ord och aftal, och att samma stat
öfverlasta-des med svenska exportvaror, och derför föga betaltes; sök upp i
samma kollegii handlingar brefvet till hans kongl. maj:t i samma ämne af
den 4 Mars, så skall du blifva öfvertygad om sanningen deraf. Hvad
mån tro kritikus skall tycka om sådana slags ackord? Huru träffar allt
detta nu in med hans tabulatur? eller månne det icke bevisar sanningen
af auktors grundsatser?
Af dessa och hundrade dylika slags händelser kunde åtskilliga
sanningar ställas i sin dag, som annars föga påtänkas, men tiden
tillåter icke. Jag blifver ändock för vidlyftig för de flesta af mina läsare,
fast för kort för en del, som i sakernas sammanhang finner sitt nöje.
Vi måste gå öfver mångt, såsom af mindre värde, och skynda oss nu
till det
Tredje vattuprofVet.
§ 81.
Allt hvad kritikus här från pag. 38 till och med 47 anför såsom
motskäl, är i föregående afhandling på sina ställen noga besvaradt, och
gås derföre här förbi. Jag anmärker allenast, att han [uti] § 40 röjer
en stor okunnighet i det han skrifver om; ty då han i 39 § och äfven
i början af den 40 talar om kongl. bergs- och kommersekollegiernas
15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
