Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deruti, allenast vi nu hade folk såsom mygg, att fylla alla näringar på
en gång; men i den händelsen, att vi hade i minsta laget, så blifver
då en annan fråga: hvaraf skall jag vara i stånd att sluta, hvilkendera
näringen, som på denna rangordning bör stå främst, hvilken dernäst?
etc. Mån några arbetare få sättas i den nedersta, förr än den främsta
fått sin fyllnad? Eller skola alla fyllas på en gång? Och hvarifrån
vill kritikus taga dem?
Man svarar mig: sådant allt bör igenfinnas af tabellverket, när
man får inhemta, hvilkendera näringen födt de största folkhopar. Men
tänk, om tabellverket redan 1720 blifvit inrättadt i Sverige, då sjöfarten
låg så godt som alldeles under, och man följt den politiska
rangordningen, så torde sjöfartens upphjelpande varit en af de sista näringarna,
som då hade blifvit påtänkta. Eller i händelse någon af dylikt
tankesätt, som auktor skylles vara, hållit då med uti styret, när
produktplakatet utfärdades, mån vår sjöfart då fått samma tur och rang, som
hon nu hafver? Jag tror knappt.
Sillfisket i Göteborg och Bohus län var för 20 år till baka på de
lägsta numror af denna rangordning, men nu icke alldeles så. Det vore
artigt att veta, hvem som nu höjt upp denna näring öfver sin förra
nummer. Man svarade, att han nu kan föda större hopar med folk än
tillförene; men jag frågar vår politiska rangmakare, hvaraf han vet det,
om icke af erfarenheten, att så verkligen händt? Således har denna
näring tagit sin rang sjelf, och då är det efter mitt begrepp lika
mycket, uti hvad rang detta fiske står hos kritikus.
Han säger väl, att denna ordning, byggd på en sådan grund, kan
till sin gagnelighet aldrig, af ehvad infallande händelser det ock vara
måtte, förändras eller onyttig göras. Men om sillen i denna skärgård
ej skulle gå upp mera, såsom det tillförene ofta händt, så att alla
sal-terier i 20 å 30 år skulle stå alldeles öde, så är jag rädd, att
kritikus finge skrifva om sin politiska rangordning, och sätta denna näring
lägst neder. Dertill behöfves ej heller mera, än allenast tvenne
författningar, nemligen: att sätta salteriegarena i osäkerhet om
besittningen af sina salterier, och hindra afsättningen på varan, så skall samma
ändamål vinnas, oaktadt den ymnigaste Guds välsignelse.
Kritikus svarar mig väl: i en sådan händelse föder ju samma
näring mindre folkhopar, och kan således ej annat få än en lägre
nummer på rangordningen, och deruti har han rätt; men nu frågar jag
honom till baka, om det är hans rangordning, som gifvit denna näring
sitt skick? eller om icke det beror på en ombytlig Guds välsignelse,
och hvad fri- och säkerhet hvar och en eger, att nyttja den samma ?
af folk, så måste den eller de näringar mest bidraga till statens lycka, och
följakteligen böra anses för den förnämsta eller hufvudnäringen, som kan
sysselsätta och uppehålla den största folkhopen; och i samma mån, som
näringarna kunna försörja större eller mindre hopar med folk, böra de få sitt
rätta och naturliga värde, sin vård och sin nummer på deras politiska
rangordning, hvilken ordning, byggd på denna grund, aldrig kan till sin
gagnelighet af ehvad infallande händelser det ock vara måtte förändras eller
onyttig göras. Således få ej näringar uppmuntras endast för det de gifva sina
idkare den största vinsten, ty de kunna tillika vara skadliga för staten“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
