Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hatterad, så fruktar jag, att en sådan forcerad sjöfart, som kritikus
försvarat, näppeligen får den tur till befordran, som han gifvit den samma,
nemligen att handel och sjöfart höra uppdrifvas till det högsta man
kan, kosta hvad det kosta vill. Det är [neml. det samma som att säga]:
sjöfarten må medtaga af vår lilla folkhop från landtbruket så mycket
hon vill, den må ock gravera de öfriga näringar så mycket hon vill,
så skall hon ändock framför alla andra upphjelpas och i stånd sättas.
Orimligheten af hans tredje sats är af det, som redan förut vid
tolfte punkten anmärktes, handgriplig; men vill han enligt sin definition
om näringarnas rang först efteråt af tabellverket sluta af det antal
arbetare, hvardera näringen underhållit, slår det väl aldrig honom fel,
men att derpå grunda någon orygglig författning för framtiden, huru
många till hvarje näring skola determineras, är ett så vågsamt
företagande emot svenska folkhopens tillväxt, att ingen annan än den, som
i ett tjockt okunnighets- eller sjelfkärleksmörker blifvit invefvad, skulle
drista sig dertill.
§ 99.
Pag. 71 i första stycket famlar kritikus alldeles omkring väggarna
och vet icke, huru han skall få sak med auktor; han vill neka, att
hvar och en medborgare kan vinna, då han eger utrymme att sörja
för sig det bästa han gitter, om icke missgerningsbalken tillika
upp-häfves, hvilket han oförmärkt vill projektera på auktors räkning; men
det bör stå för uppfinnaren sjelf, som då tror, att hvar medborgare
kunde vinna, när röfva, stjäla, slås, med andra grufliga laster skulle
onäpst få utarma de fridsamma och idoga och förstöra hela
samfunds-bandet ibland menniskor.
Auktor beskylles vidare hafva tagit ovilkorligen för gifvet, att
riket vinner, när enskilde vinna. Men dervid måste kritikus råka lika
illa ut om bevis, som honom händt några gånger tillförene, då auktor
på flere ställen låter tydligen förstå, att just den vinst en del i skygd
af författningar förvärfva sig på medborgare, är den allra största
förlust för nationen, som kan upptänkas, och förstör den jemnvigt, som
hör finnas emellan näringarna. Och efter kritikus vill ändtligen hafva
bevis derpå, att näringsidkares intresse närmast faller in med sjelfva
rikets, då författningarna ej stadga dem emellan någon rang, vill jag,
för att vinna tiden, hänvisa honom till det märkvärdiga exempel, som i
början af denna afhandling finnes i 10 till och med 15 paragrafen
ut-fördt, hvarest tydligen visas, huru just derigenom, att Uddevalla
förlorade sin stapelrätt, Göteborg 1681 sattes i stånd att utöfva sitt emot
bergslagen och kronan opponerade intresse, som vid Uddevallas
återvunna stapelrätt 1719 på en gång jemkade sig sjelft.
Meningen är icke den, som hvar enskild icke hade af naturen i
sin vilja ett emot staten stridande intresse; men den jemnvigt,
näringarna i sin frihet stadna uti, är den samma, som hindrar arbetarena
att dermed skada hvarandra och staten i den grad som annars sker.
Menniskoslägtet liknar i denna delen alldeles ett haf, hvarest den
ena vattukolumnen med oändliga tryckkrafter hvart ögonblick verkar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
