Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omständligt svar på den genom trycket utkomna vederläggning af skriften kallad: Källan till rikets vanmagt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna 19 paragraf står uti ett oskiljaktigt sammanhang med
höijan af den fjerde, hvarest det heter: ,,i myckenheten af
tillverkningar eller, rättare sagdt, i värdet af dem består ett folks rikedom; men
tillverkningarnas mängd beror på tvenne hufvudgrunder, nemligen
myckenheten af arbetare och deras flit“.
Herr sekreteraren Runeberg säger derom rätt väl i andra
qvar-talet af kongl. vetenskapsakademiens handlingar för år 1764 pag. 104,
„att uppå folkets myckenhet beror den styrka, som naturen förlänar,
och hvaraf regeringarna knnna göra sig en större eller mindre politisk
styrka. Men igenom folkhopens kloka administration kan en mindre
folkhop i en stat må långt bättre, än en större i en annan“. Jag
begriper icke detta annorledes vara möjligt, än då den mindre folkhopen
genom författningar, som ej qväfva idogheten, tillverkar varor för högre
värde än den större. Den vittre auktom till förut åberopade
instruktion för den unge Polaetus uttrycker samma idé § 4 med dessa ord:
„förökningen af exporternas qvantum, hvarigenom vi vinna i
handelsbalansen, kan icke ske på annat sätt, än antingen [genom att] föröka
arbetames antal i riket, eller att bättre sysselsätta dem som äro; det
är med ett ord att föröka arbetet i ett land“. Men ännu nogare
ut-redes detta uti en i fjol somras genom trycket utkommen skrift under
titel „Undersökning om våra näringar äro komna till den höjd, som
den arbetande folkhopen det medgifver“. Huru svårt måtte det då
icke vara för auktor att tåla den förevitelse, att ej hafva läst goda
auktorer, då han yttrat sig så lika med dem, och till äfventyrs från
dem tagit sina grundvalar till Den nationala vinsten, hvilka han
förmodligen hållit för goda och nog pålitliga auktorer.
Af dessa hufvudgrunder utreder auktor från den femte till och
med den adertonde paragrafen de politiska orsaker han trott ligga vår
uaturliga folkökning i vägen, och kommer i den 19 och följande
paragrafer att granska de hinder, som i synnerhet döda idogheten, och
definierar derföre först, hvad han förstår med flit, och yttrar sig derom
således: „den andra grundpelaren till national vinst är arbetames flit,
•det är, då minsta antal menniskor frambringar varor för det mesta
värdet, som möjligt är“. Han säger således icke, att ett litet antal
menniskor är gagneligt för staten, utan att nb. flit år en grundpelare för
na-tionala vinsten, den han tror bestå deruti, när ett mindre antal arbetare
i en stat tillverkar varor för större värde, än ett lika antal uti en
annan. T. ex. om tio engelsmän göra samma arbete färdigt på en dag,
som femton göra i Sverige på lika tid, så tror han, att engelsmännens
flit förhåller sig till de svenskes som 15 till 10; men om fem vore det
minsta antal, som kunde i Holland tillverka samma varor som tio i
Sverige inom samma tid, så vore ju holländarenes flit emot vår såsom
10 till 5 = 2 till 1.
Denna förklaring är af sjelfva orden så handgriplig, att jag ej
ser, hum någon af dem kunde hemta någon annan mening. Ett sådant
hegrepp kunde aldrig undfalla kritikus, när han såg, hura högst
angelägen auktor höll talrikheten i en nation, då han satte den i främsta
rummet och användt derpå första hälften i sin afhandling oeh säger
derom bland annat näst före § 19: „min gunstige läsare, ser du icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
