- Project Runeberg -  Politiska skrifter /
272

(1880) [MARC] Author: Anders Chydenius With: Ernst Gustaf Palmén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets hjelp genom ett naturligt finanssystem ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så länge ingen nogare känner mina behof än jag sjelf, och än
mindre någon åtagit sig att besörja om min nödtorftighet, bör jag,
enligt naturens och Sveriges lag, ega rättighet att sjelf förskaffa mig dem
genom handel.

Handeln är således icke annat, än ett i vänlighet och med
köparens och säljarens goda minne faststäldt varubyte, hvarigenom
menni-skoma förse hvarandra med sina behof. Alla varor frambringas genom
möda och arbete, men myckenheten, tillförseln och behofvet deraf
utstaka deras naturliga värde emot andra varor.

Ett sådant i vänlighet träffadt varubyte, det vare sig emellan
medborgare inbördes eller med främmande, bör på båda sidor ske utan
falskhet och list, om vi ej uppenbarligen vilja trampa sjelfva
grundva-lame af all naturlig lag under fötterna.

De ädlare metallerna, såsom guld och silfver, hafva i anseende
till sin fägring, varaktighet, raritet och viga rörelse, vunnit så allmänt
tycke öfver hela verlden, att de framför alla andra varor gema
emot-tagas och i andra förbytas, och i anseende dertill blifvit en allmän
måttstock i handel.

Desse ädlare metaller hafva likväl först ett obeständigt värde sins
emellan, och för det andra i hänseende på andra varor, — allt som
tillgångar och behofven af dem äro mindre eller större.

När man nu eftersinnar, att penningame icke annat äro, än större
eller mindre stämplade delar af dessa metaller, dem säljaren tillbyter
sig emot sin vara, så bör det vara honom bekant, huru mycket af
dessa metaller samma penningar innehålla; vet han det icke, handlar
han blindvis. Tror han dem innehålla mera, än der finnes, och derpå
bygger sitt köp, blifver han bedragen.

En sådan handel kan af ingen försvaras, (om man ej tillika vill
påstå, att orättvisa och bedrägeri äro lofliga grepp att rikta sig med),
och penningen blifver i sig sjelf ingenting bättre, om han ock genom
myntförfattningar af regenter vore auktoriserad; och allra minst bör
man hoppas, att sådant emot Guds och naturens lag kan skaffa något
samfund en varaktig rikedom.

Emedan nu desse ädlare metaller på oändeligt sätt kunna
blandas med sämre, och lika väl behålla sitt förra utseende, och deras
rätta halt ej [kan] utan mycket besvär genom proberkonst utrönas, kan
man på dem snart misstaga sig, och det så mycket lättare, ju oftare
myntfoten förändras, och ju hemligare samma förändring kan hållas.

§ 4.

Regenter hafva dock trott sig berättigade, efter vissa mer eller
mindre skadliga afsigter, att ej allenast förändra dessa metallers
blandning, utan ock genom lagar och påbud lägga på penningarna ett emot
deras vigt och halt olika värde, hvaraf nödvändigt måste hända, att
säljaren undfår för en och samma vara en olika qvantitet af dessa
metaller, allt som han i mer eller mindre haltigt mynt emottagit
betalningen derför.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/capolitisk/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free