- Project Runeberg -  Politiska skrifter /
288

(1880) [MARC] Author: Anders Chydenius With: Ernst Gustaf Palmén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets hjelp genom ett naturligt finanssystem ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tala sina lån, ån de för dessa hankens reserver varit i stånd att
förskaffa sig.

3:o Erkännes nn banken skyldig till ett sådant inlösning68ätt efter
al pari kurs, så blifver det likaledes låntagarenas [skyldighet] att efter
samma kurs betala sina lån.

Nekas detta, så är klart, att bankens kassa måste blifva ett
oskyldigt offer för någras vinst, — utan att på lika sätt få söka sin man,
som han sjelf blifver sökt af sedelhafvare. Men medgifves det, så
lära låntagare lemna det säkraste bevis för allmänheten, hvad billighet
dem härutinnan vederfares.

Och emedan kronan bland dem är den allra största, som till
kriget fått under hög kurs de mesta lån, och för dem till arméns behof
måste köpa dyra vexlar på börsen, så lärer sjelfva nationen en gång
blifva berättigad att efterfråga, hurn banken i hufvudstol kan för sina
lån fordra in flera riksdalrar, än kronan för dess sedlar kunnat
uppköpa.

Om ständer faststält en årligen fallande kurs, det är: en årlig
förbättring på sedelkapitalerna, så är låntagaren berättigad att på samma
sätt som alla andra, njuta denna förbättring till godo, och kan derföre
ingalunda förpligtas att emellertid i sedlar erlägga sitt lån, utan fordrar
billigheten, att banken måste åtnöjas [att] efter nuvarande hög kurs
emottaga det i silfver eller riksdaler. T. ex. om min skuld i banken
vore 10,000 daler k. m. och jag verkligen egde så stort sedelkapital,
hvem kunde neka mig att jemte andra med dessa sedlar vänta på al
pari kurs, och [förbinda mig att] i det stället i år betala min skuld i
banken efter 70 markers kurs med 571 3/r riksdaler? Om sedlarna
emellertid ligga, tills kursen efter några år blir 36 mark, får jag för
samma sedelkapital, som jag betalt i banken med 571 8/r riksdaler,
lyfta ut derifrån 1,1111/9 riksdaler. Således lärer obilligheten vara
handgriplig.

§ 22.

Nu kommer jag till det tredje, som borde bevisas, nemligen, au
tn sådan reduktion af bankosedlars upphöjda, räknevårde är onödig.
Så snart jag med läsaren är ense om den enfaldigaste och naturligaste
finansgrund, utom hvilken inga finanser varit lyckliga eller kunnat ega
bestånd, nemligen att hvar och en i handel och vandel är för en
redbar vara berättigad att undfå en redbar och emot varans värde
svarande betalning, så lärer hvar och en, som ej af konstiga fördomar är
intagen, utan följer ett sundt förnuft, lätt finna, att det alldeles qvittar
mig lika, om den koppar- eller silfvermassa, som jag för min vara
har att undfå, heter 9 eller 18 daler silfver- eller koppar- eller
sedelmynt, allenast jag vet, huru mycket jag får och verkligen bör få.

Hvad nn bankosedlame egentligen vidkommer, så, ehuru de icke
sjelfva hafva något invärtes värde eller innehålla något slags metall,
som kunde utgöra penningar, antaga de likväl det värde, som banken
åtager sig att inlösa dem med, allenast innehafvaren eger lof att, när
så åstundas, söka sitt derför utur banken på lika sätt, som af en pri-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/capolitisk/0514.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free