- Project Runeberg -  Politiska skrifter /
289

(1880) [MARC] Author: Anders Chydenius With: Ernst Gustaf Palmén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets hjelp genom ett naturligt finanssystem ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vat person, — hvilken rättighet hvaije sedelegare njuter vid alla andra
europeiska banker till godo, och utom hvilken hvarken in- eller
utländsk man torde deruti finna full säkerhet.

Det kan vftl aldrig nekas, att förhöjningen af rfiknevärdet
obe-akrifligen skadat riket, dymedelst att varornas pris de första åren
blif-vit svigtande, och icke i en hast kunde rätta sig efter förhöjningen,
utan till en märkelig skada uti näringarna betaltes med det gamla
daler-talet, ehuru det till realiteten var försämradt

Derigenom rubbades äfven alla på längre tid gjorda köp och
kontrakter, kronans penningeräntor förminskades, och embetsmännema miste
någon del af sina primitiva löner.

Men härvid måste man noga göra skilnad emellan det, som är
essentiale och [det, som är] accidéntalo uti en stat. Till det första
hörer ofelbart, att menniskor, som bo uti samfund, kunna nära sig med
arbete, handel och vandel, utom hvilket samhället omöjligen kan ega
bestånd. Till det senare torde minskning i penningelönema för em*
betsmän och kronans räntor kunna räknas.

Båda delarna böra ömt vårdas och hjelpas, dock med den
skilnad, att man hufvudsakligen har ögonen fösta på det förra, och
alldeles icke antager något sådant finansförslag att hjelpa det senare, som
med det samma stjelper det förra.

§ 23.

Hvad nu näringarna beträffar, som utgöra själen i ett samhälle,
aå är allom bekant, att de ej allenast* till alla delar, hvarest handeln
och rörelsen aldrig så litet varit fri, rättat sig efter nuvarande höga
räknevärde, utan [att] också i anseende till ett ännu högre, hvartill
dalem en tid var uppstigen, som ock [på grund af] den osäkerhet,
hvaruti hvaije näringsidkare varit under de dagliga ombytena af högre
och lägre kurs, de flesta tillverkningar stigit långt derutöfver.

I anseende härtill blifver således, för näringarnas skull, så
mycket onödigare att fälla räknevärdet på sedeln något lägre, som de
fastmera genom det närvarande allaredan på ett känbart sätt blifva
lidande.

Och hvad kronans rättigheter i penningar beträffar, så torde den
derutinnan skedda afsaknad, antingen genom bevillningar eller under
andra titlar allaredan vara ersatt, eller i en fri stat vid trängande
be-hof af undersåtame komma att framdeles ersättas. Äfvensom rikets
embetsmän, de der sitta med penningelöner, äro berättigade att få en
emot deras primitiva löner svarande vedergällning, men ingalunda
genom räknevärdets nedsättande, emedan det drabbar på näringarna,
rikets ögonsten.

Jag har af äldre handlingar sökt göra mig underrättad, huru
slika olägenheter fordom vid förhöjningarna af myntet blifvit afhulpna.

I samma mån räknevärdet och varornas pris tid efter annan hafva
blifvit uppstegrade, hafva äfven kronans inkomster, ibland under samma,
ibland under nya titlar, blifvit förökta, så att det aldrig kunnat anses
för giltigt skäl till räknevärdets fällande.

19

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 18:21:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/capolitisk/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free