Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets hjelp genom ett naturligt finanssystem ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År 1695 uppkom hos konung Karl XI just denna fråga,
hvaröf-ver han af kammarkollegium infordrade dess utlåtande, som under den
13 Mars bland annat yttrade sig derom sålunda: „Icke heller kan man
så egentligen finna, att kongl. maj:t eller publico något jemväl härefter
skall derigenom ske till korta, att 1 daler silfvermynt icke äfven
valveras till % parter af en riksdaler, emedan kongl. maj:t alltid har
Ma händer att öka på utlagor, tullar, acciser och mera sådant, när
tillståndet och vilkoren det tåla och tillåta“.
Samma sak kom åter 1720 och de följande åren i fråga, i
anseende till den 1715 skedda förhöjningen.
Den här ofvanföre af mig citerade anonymen säger i synnerhet
om penningelöntagare: „de som undfå sin betalning i säd etc. kunna
någorlunda njuta förhöjningen till godo, men de andra deremot icke,
emedan allt hvad till näring och underhäll åtgår efter upphöjningen
betalas måste, hvilket billigt är att dem ersättes med en tillökning i
lönen, i proportion till myntets förhöjning. Och som denna olägenhet
står att ändras, så vore deremot så väl obilligt att sätta hela rikets
allmänna och privata välfärd & sido, till att återvinna för landets
be-tjenter en bättre valör i deras lön, som ock ej mera billigt, än att
förnöja dem med samma belöning i förhöjdt som i fömedradt mynt“.
Det är tillförene bevist, att när ett finanssystem enfaldigt grundar
sig på realiteter, så är saken hulpen, rörelsen får sin gång, och hvarken
in- eller utländing kan då ockra på den andra. Det är äfven bevist, att
räknevärdet på sedeldalem är för högt och priset på alla varor
der-efter. Hvartill tjenar då den halsbrytande operation att fålla denna
dalenis värde, rubba näringarna och med flit gå genom alla de oredor
till baka, som man tillfälligtvis af oförsigtighet råkat uti?
§ 24.
Af hvad här ofvanföre redan är sagdt, kan hvar eftertänksam lätt
finna, huru skadlig en sådan redtisationsgrund (tUer fallande kurs) måste
blifva för vårt allmänna.
Jag anser den samma i högsta måtto skadlig l:o för banken,
som långt öfver höfvan redan utoidgat sin kredit, och härigenom skulle
blifva ett offer för sedelkapitalister, de der nyttjat konjunkturen,
vinglat med lån och egendomar, och på nationens depens mångdubbelt ökt
sina dalersummor. Till exempel: om någon år 1736 hade tillhandlat
sig en egendom af 90,000 daler kopparmynts värde, och betalt samma
köpeskilling efter den tidens kurs med 10,000 riksdaler specie, men
sålt samma egendom 1762, utan någon särdeles förbättring, för 270,000
daler i sedlar, — som efter den tidens kurs å 108 mark alldeles
svarade emot inköpspriset, — hvilken summa han på längre eller
kortare tid, genom utlåningar emot förskrifhing på daler k. m. emellertid
gjort fruktbar, men efter 6 å 8 års förlopp, då kursen åter vore 36
mark, anmäler till inlösen i banken, måste han derför undfå 30,000
riksdaler specie eller tredubbla kapitalet.
Jag frågar då med skäl, först om han är berättigad till en så
stor summa, och för det andra, hvem det är, som härvid gör honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
