Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets hjelp genom ett naturligt finanssystem ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra åter kortare förlag. Jag har med förundran hört många
välsinnade påstå, att föga längre förlag af någon behöfves, än på ett år, och
nödgas derföre öfvertyga läsaren om vederspelet.
Huru mången landtbrukare, som sitter på ett svagt hemman, med
inånga små barn och vanföra föräldrar, nödgas icke hela 12 å 20 åren
hafva förlag af sin borgare, innan han blifver i stånd att afbörda sig sin
skuld? När en medellös man sätter sig i en ödemark att upptaga ett
nybygge, mån han årligen kan betala sitt förlag? Nej, knappt på 12
eller 20 år!
Tjärubränneri, som äfven är en landtmanna-näring, fordrar visst
G a 7 års, skeppsbyggeri 4 a 5 års förlag. Yill någon inrätta
fabriker, kläde sv äfveri, färgeri, tobaksspinneri eller något annat, upptaga
nya bruk, hamrar, hyttor, manufakturverk, eller utvidga, flytta och
förbättra de förra, så är klart, att flera år åtgå till deras iståndsättande
med byggnader, arbetsämnen, arbetare med mera, men ännu långt flera,
innan de kasta så mycket af sig, att de utom verkets nödiga
rörelsekapital och egarens egen förtäring öfverskjuta så mycket som
inrätt-ningsförlaget var, — hvilket på hela 30 å 40 åren ej blifver alla
inrättningars lott.
Likaledes är det beskaffadt med handeln.
Hvad är [det] som skall sätta en begynnare i stånd att handla?
Är det icke förlag? Mån han första året är i stånd att betala
detsamma? Mån han ej i den lyckligaste belägenhet beliöfver nyttja det
i flera år, att genom vinsten utvidga sin rörelse? Iluru ofta händer
det icke, att varan ligger honom flera år till last? Eller huru långt
vill man ändtligen komma i handel, om ej den ena köpmannen kan
försträcka [åt] den andra, på längre och kortare tid.
Hvar och en lärer då finna, huru oundgängliga förlag på längre
eller kortare tider äro i alla slags näringar, och att de, som neka
sådant, tänkt hvarken på de mångfaldiga förlag, hvarmed allt för många
verk blifvit inrättade och som bäst drifvas, eller dem, som i en
pen-ningelösare -framtid finnas än mera oumbärliga.
Nu kommer alltså vidare att eftersinnas, huru de, som ega
sedel-kapitaler, efter denna realisationsgrund, under en fallande kurs, kunna
med fördel låna ut dem eller näringsidkare nyttja deras förlag.
Låtom oss derföre först supponera, att den förordning, som [-under-] {+un-
der+} denna riksdag på sekreta utskottets tillstyrkan utkommit om jem-
kontrakters slutande på riksdaler, äfven skulle sträcka sig till alla andra
förlag. Hvad uträkning kan väl förläggaren då hafva att gifva lån, när
han vet, att kursen inom några år skall vara 36 mark?
Till exempel: om en ung handlande begärde ett förlag på 6 års
tid af 9000 daler k. m. emot vanlig ränta, och derför ville efter
nuvarande kurs afgifva sin förskrifning på 514 2/r riksdaler, vore icke
kapitalisten då en dåre, om han lade ut sina penningar på en lumpen
ränta, då han vet, att han efter 6 års förlopp, vid 36 marks kurs kan
för samma 9000 daler taga 1000 riksdaler utur banken?
Men om nu låntagaren på sådan fot ej kan få något lån, utan
nödgas gifva förläggaren sin förskrifning på 9000 daler k. m. att efter
6 år betalas jemte laglig ränta, så är det klart, att då han i år nyttjar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
