Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets hjelp genom ett naturligt finanssystem ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gifver ut honom strax igen (eller en ny på lika stor summa), är det
i sig qjelft intet annat än ett nytt lån, med den skilnad från de tvenne
förut gående låningssätten, att hanken härvid slipper att betala räntan
för det lånta silfverkapitalet, som han i båda förra fallen får
kännas vid.
Här minskas icke heller sedelstocken. Här förlorar sedeln sått
värde, det är: silfverlodet stiger i dalertal, så snart banken böijar att
med sedlar uppköpa stora silfverposter. Med få ord: man må vända
saken huru man vill, så är det att. genom stora anstalter slätt af göra
ingenting.
§ 32.
Sedan jag nu på detta sättet sökt fullborda de trenne första
stycken af mitt i början gifha löfte, kräfver nú ordningen, att till slut
lägga mitt eget enfaldiga förslag för min uppmärksamme läsares ögon.
Jag skall icke mindre deruti än i det föregående söka reda ut
saken från alla de invecklade omständigheter, som annars i ett dylikt
ämne skulle göra förslaget mörkt eller tvetydigt.
Derföre beropar jag mig först på det, som i böijan om ett
naturligt finanssystem är anfördt, nemligen: att hvar och en bör vara
berättigad för en redbar vara undfå en redbar och i värde deremot
svarande betalning, och att ingen bör trugas att nöja sig med blotta
stämpeln eller inbillningar.
Som nu sedelmyntet är nästan det enda gångbara ibland oss,
hvilket i sig sjelft ej innehåller något invärtes värde, och nu undergått
så mångfaldiga förändringar af förut anförda orsaker, så är nödigt efter
min tanke att tydligen utreda: l:o huru stor massa af fint silfver
kommer att beräknas på hvar sedeldaler, det är: huru många mark och
daler af sedelmyntet komma att räknas på en riksdaler specie, (som Nb.
måste vara lämpadt efter bankens förmögenhet, men förnämligast efter
det värde, hvarutinnan varorna nu för tiden i det närmaste stå, och
hvarpå de mesta näringar äro fotade), hvilket en gång för alla bör
fastställas, och hvarefter banken förr dier senare med silfver eller redbara
va-ror åtager sig att inlösa sina sedlar.
När myntväsendet i förra seklet [var i oordning], så väl i
anseende till kopparmyntets obeständighet emot silfvermyntet, som ock
de då redan gängse varande bankens kreditsedlar, (som äfven i den
tiden voro sämre än allt annat mynt uti värde, och på lika sätt som
nu uppstegrade kursen, för det banken ej var i stånd att för dem
prestera en promt betalning) säger grefve Gustaf Bonde i sina
Oförgripliga tankar öfver dåvarande myntets ostadighet, daterade Stockholm
den 28 Oktober 1664, „att det för allting var nödigt, att myntet
blif-ver uti ett visst pris, så att som det af den ena utgifves, så måste det
ock af den andra emottagas, och gifver det mindre konfusion och skada,
enär det gäller ett visst, (fast det är öfver sitt värde), än när man är
oviss om dess valör“. Han anförer derpå något om res nummaria i
Rom och sluter deraf vidare sålunda: „härutaf och mycket mera kan
man pröfva och aftaga dess nödvändighet, att myntet i alla konunga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
