Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets hjelp genom ett naturligt finanssystem ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiken måste hafva en viss valör och dervid mainteneras, så vida man
väl undvika sina undersåtars undergäng, den fattiges förtryck, som för
sin nöd och stora trångmål måste emottaga det honom gifves och
ut-gifva det igen för det den rike det emottaga vill“.
„Är för den skull nödigt“, fortfar han vidare, „så framt man vill
undfly Guds straff, att man sådant statuerar i vårt kära fädernesland,
helst enär man betänker de böner och lamentationer, som öfver denna
konfusion af ständerna på sista riksdag för öfverheten androgos, eljest
befarar man igenom den fattiges suckan Guds hämnd, och på sistone
ett upplopp uti riket, hvilket att stilla, sedan elden vore itänder, skulle
icke allenast falla besvärligt, utan ock äfventyrligt“.
„Vidare att demonstera dess skada uti handel och vandel, med
mera, är för vidlyftigt och onödigt, emedan man tror ingen draga detta
vidare in dubium“.
Mot slutet af samma afhandling säger han ytterligare: „såsom
allt detta (nemligen hvad han till bankens bestånd föreslagit) igenom
öfverhetens auktoritet och kaution emot hvar och en måste ske, så
synes icke orådligt, att öfverheten gör sig informerad om bankens
tillstånd uti debet och kredit, och sedan formerar och statuerar dess
direktion efter dess nödvändighet, på det ett sådant helsosamt verk icke
måtte råka vidare uti en sådan labyrint och hasard, och då icke finna
de tider, som patiencen intet så med sig hade som nu“.
Huru stor denna silfvermassa egentligen bör vara, eller huru
många dalrar och mark böra beräknas på en riksdaler specie, vill jag
väl icke till pricka utstaka, men det vågar jag påstå, att om kursen
fälles under 70 mark på riksdalera, taga näringarna en gruflig stöt och
banken [får] svår känning, och att nu höja den öfver några och 70
marker vore att onödigtvis förhöja räknevärdet, och minska realiteten
i sedelkapitalerna. Derföre håller jag före, att det till undvikande af
bråkräkningar vore lämpligast att fastställa kursen till 72 mark,
emedan derigenom 1715 års mark- och dalertal är då netto fördubbladt,
och varorna äfven i det närmaste stå i jemnlikhet dermed, eller äro
snarare grundade på högre än lägre kurs.
§ 33.
Jag sade, att sedlarnas värde en gång för alla bör détermineras
emot riksdaler eller silfret, och derföre aldrig fällas eller höjas, så
länge några sedlar äro qvar i rörelserna, om näringar uti sedlar skola
ega någon säkerhet; men mången torde anse ett sådant stadgande af
sedelns värde dels obilligt, dels ock omöjligt.
Hvad nu det förra beträffar, är af det föregående synbart, att de
ännars aldrig kunna komma in uti rörelsen, eller göra gagn såsom
penningar, men hvad det senare angår, vill jag här särskildt möta de
inkast, som användas att visa omöjligheten deraf.
Man säger: det är fåfängt, så länge banken ej är i stånd att
öppna sig till alla sedlars inlösen på en gång, ty emellertid kan
tras-senten höja priset på sin vexel, och köpmannen på sin vara. Sådant
kan under en tillväxande, men ej aftagande sedelstock hända. Erfaren-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
