Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rikets hjelp genom ett naturligt finanssystem ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
år 800, 1600, 1670, 1715 eller 1760? Sker det ej ifrån först nämnda
årtal, vill jag med alldeles samma skäl, som nu brukas, bevisa
bank-rutten. Man kan svara mig: hvad förr skett, rå vi intet för, allenast
vi taga oss till vara, att det ej sker i vår tid, — och just samma svar
tänker jag gifva dem, som vilja skylla oss för bankrutt; ty det är
sådant, som rikets nu församlade ständer icke äro vållande till eller hafva
någon del uti, ty redan långt förut och före 1761 års riksdag var
rftkne-värdet i all handel förhöjdt, och riksdaler specie köptes ej under 18
daler, men väl derutöfver de följande åren.
Detta måtte nu hafva skett af hvad orsak som helst, med eller
mot lag, i grund af högsta magtens egna författningar, som förut är
vist, eller af penningeockrare, så är det likväl Öfver hela Europa
bekant, att så verkligen händt, och att alla varuprisen redan rättat sig
derefter, och vid rubbningen deraf måste stadna i likadan, men mera
smärtande oreda, än de under den stigande kursen varit [uti], då ett
högt dalertal retade näringsidkare att arbeta, men [nu] dess fall tvärt
om blifver qväljande för allt slags handtering.
Nationens åtrå är ofelbart att genom högsta magtens försigtiga
och måna åtgärd en gång för alla komma från denna villervallan, med
minsta känning som är möjlig för riket, men ingalunda att nödvändigt
bringa finansverket, genom en lång och äfventyrlig operation, i samma
ställning som det 1715 blef satt uti, emedan det icke är afgjordt, ofii
just den förändringen var den bästa, eller om nedsättningen af
räkne-värdet, som ofta blifvit tillförene försökt, men alltid stött näringarna
och aldrig förr blifvit möjlig, nu skulle kunna verkställas.
3:o Blifver ingen annan härigenom numera lidande, än den som
på några och tjugu år låtit sina sedelkapitaler ligga döda. Den som
sparat redbarheter, har allt i behåll, och de som nu sitta med största
sedelkapitaler äro ofelbart allra minst berättigade att få dem efter 36
mark realiserade, då de likväl sjelfva fått dem för halfva och tredjedels
värdet af andra under en hög kurs; och jag begriper icke, under
hvad slags patriotism man kan försvara det, att efter några års förlopp
betala till utländingen för alla bankosedlar, [för] statskontorets
obligationer och alla privates förskrifhingar, (som äro under en hög kurs
ut-gifna och stälda på daler k. m.), två eller tre gånger så många
riksdaler, som utländingen emottagit dem för, hvilket allt till större delen
alldeles undvikes, om sedeln en gång för alla ställes på en viss
silfver-massa.
4:o Låntagare äro förmodligen flera i staten än långifvare;
åtminstone är det egentligen näringarna, som nyttja förlag, men kapitalister
och Procentenhjelmar, som gifva dem. Hvilkendera tror läsaren bör
mest ömmas?
Under fallande kurs får den fattige låntagaren sätta håret till,
men vid stadgad kurs ingendera, och om kapitalister verkligen förlorat
något, så är det skedt förut, och de hafva äfven bästa styrkan dertill.
Huru kunna så handgripliga sanningar nekas?
5:o Om banken genom denna bankrutt — om den ändtligen skall
så heta — hvarefter lånen inflyta, skulle vinna någon mera styrka än
annars, vore sådant ingalunda af vägen: kronan står i några hundra
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
