Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af skriften der skråämbeten på olika tider blifvit olika ansedda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvarför han eller de sjelfve eller genom borgen äro svarsgode.
Arbetets duglighet blifver då som nu af kronans embetsmän eftersedd och
approberad.
4:o.
Kronoutskylder hafva ej sin grund i skråordningarna, utan uti
sjelfva handtverks- och närings-rättigheten, och kunna utom dem till
lika eller kanske mer betydande summa utgöras. Det påstås ej, att
med skråordningarna all ordning skall upphöra; skilnaden emellan
mästare och gesäll får då som nu sitt fullkomliga bestånd. En gesäll
är den, som arbetar hos en mästare för betalning och måste hafva
försvar, till dess han sig hos magistraten anmäler att blifva mästare,
hvilken under ingen förevändning honom det förvägra kan. En
mästare är den, som sig således lagligen anmält och till kronan och
staden betalt, hvad han för burskaps vinnande och rättighet att hålla
verkstad lagligen betala bör; han erlägger årligen på föreskrifven tid för
sig och sitt folk, hvad han i kontributioner, bevillningar och utlagor
betala bör; gitter han det ej, så är han efter förut tagna lagliga steg
sitt mästerskap qvitt och blifver å nyo gesäll eller hvad han vill. På
lika sätt erläggas alla lagliga och beviljade utlagor till staden, dess
byggnader och behof; med inqvartering och båtsmanshåll är sak samma.
Då nu någon kontribution pålägges ett handtverkeri, så märker man
strax, att skrået genom öfverenskommelse stegrar de af dem tillverkade
varor; det är då ej mästarena utan allmänheten, hvilken deras arbete
behöfver, som skatten drager, men icke så, om näringarna blifva fria.
Det är förut bevist, att genom en nödvändigt uppkommande täflan
ingen då öfver högsta nödtorften tör stegra varan, emedan en annan, för
att draga näringen till sig, strax finner sin räkning vid att sänka priset
Alla måste då uti krono- och andra utskylder erlägga lika mycket i
proportion efter antalet på deras arbetare, men den flitige mest, ty
han förtjenar mest; för att lefva och vinna måste då hvar täfla med
annan uti flit, det mesta arbetet göras af det minsta antal folk, hvilket
är den största nationala vinst, som äskas och önskas kan.
5:o.
Att fattiga barn under närvarande skråinrättning vinna hos
handt-verkare föda, uppfostran och undervisning, samt att för dem erlägges
kronoutskylder med mera, är icke underligt; ty 1) är det klart, att då
vid närvarande inrättning gesällerna genom flera slags tvång nödgas ofta
både öfvergifva näring och fädernesland, så tvingas ock mästarena,
hvilka ensamme hvarken vela eller kunna arbeta, att se sig om [efter]
andra ämnen i dessas ställen; för det andra är nyttan af en lärgosses
antagande tydlig, ty merendels hinner en sådan att inom halft års
förlopp i vissa ämnen af handtverket vinna den fullkomlighet, så att han
sedermera rikligen förtjenar, hvad på honom användes, och då nödgas
han, enligt kontrakt, tjena till mästarens nytta 5 å 6 år. Om
skråordningarna upphäfvas, så nödgas den handtverket framdeles idka vill lika.
fullt att emot vissa mästaren bestådda förmåner, begifva sig uti lära,
och detta kan ej annat än uppmuntra och nödga mästaren då som nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
