Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Vederläggning af skriften der skråämbeten på olika tider blifvit olika ansedda ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att antaga så många lärlingar, som han till arbetets drifvande
sysselsätta kan.
Men som genom sådan frihet den naturliga kärleken för
fäderneslandet hos gesällerna i dess fullkomligaste verkan bibehålles, och
följaktligen på denna sidan inga utflyttningar stå att befara, så följer,
att ett mindre antal lärgossar årligen kommer att antagas, flere åstunda
att få sina barn uppfostrade till ett lefnadssätt, dervid de medelst flit
och skicklighet blifva försäkrade om säker utkomst för sig och de sina,
och härigenom torde mästarena få tillfälle att välja emellan flere
an-budne lärlingeämnen, och kanske sättas i stånd att fordra och lika som
utomlands erhålla lärpenningar. Vore det väl någon olycka? Den som
försvarat skråordningarna tillstår, att ståndspersoner och annat
hederligt folk ej sätta sina barn i handtverkslära, emedan de anse sådant
för ett slafveri; jag har tydligen bevist, att det ej heller nu för tiden
annorlunda anses kan; om nu orsaken upphäfves, så upphörer ock
verkan; de förmögnare och ståndspersoner blifva då de, som först kunna
sätta sina barn i läran, af dem kunna äfven med tiden de bästa
verkstäder uppsättas, i synnerhet i de näringar, hvilka mera förlag och
kostnad fordra; de fattige deremot, som ej se eller veta af någon
annan utväg, äro nöjda att qvarblifva vid plogen, fiskeri och de mindre
kostsamma näringsdelar. Hvad förmån blefve väl icke det för det
allmänna, att få hvarje medlem således på sitt naturligaste och bästa
ställe bibehållen?
6:o.
Härvid göres ännu det inkast, att i händelse af denna inrättning,
torde en och hvar vilja blifva mästare och disproportion uppkomma
emellan dessa och de öfriga näringsgrenar.
Det är klart, att oaktadt den frihet hvarjom och enom lemnas
att efter behag idka handtverk, då han sig derom å vederbörlig ort
anmält, så kan dock ingen annan denna frihet nyttja, än de, hvilka
handtverket förstå och sköta kunna. Ingen bonde lär lemna plogen
för att idka den näring han hvarken känner eller begriper; skilnaden
emellan då och nu blifver följaktligen ingen annan, än att flere
gesäller kunna sätta verkstad och blifva mästare. Om så händer, så blifver
ju de arbetandes antal ej större, än det den tiden år, då
skråordningen upphäfves, men af hvad förr bevist är, synes klart, att en och
hvar dermed ej går i land; de flitigaste och bäste draga näringen till
sig, de öfriga nödgas för egen beqvämlighets skull att hos dessa arbeta
för dagspenning, mästarena åter skola sig emellan täfla, att till
arbetets så mycket bättre drifvande hos sig qvarhålla de skickligaste
gesällerna; större antal lärgossar kan ej heller antagas, än det som i
nogaste måtto svarar emot tillverkningsmängden. Och skulle åter, som
man skäligen förmodar, de gesäller, hvilka hittills för tvångets skull sig
utrikes begifvit, härigenom uppmuntras att sätta sig neder i
fäderneslandet, så blefve ju rikets vinst så mycket större, och de arbetandes
antal ändå icke för stort, ty om det hände, att 30 arbetare satte sig
neder i en ort, hvarest hela arbetsqvantum af 20 tillverkas kan, så
följer tydligen, att af dessa 30, sorö äf naturlig vinningslystnad med hvar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
