Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på vetenskaps- och vitterhetssamhällets i Göteborg ställda fråga: Huruvida lanthandel för ett rike i gemen är nyttig eller skadlig, och i hvad mån den bidrager till industrins upplifvande eller aftagande? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yara riket skadliga. Såsom förnuftiga menniskor måste dessa handlande
hafva sin uträkning att f& sitt igen; hafva de det icke, så handla ej
sådana expediter länge, utan lemna snart sitt rum för klokare
landt-handlare. Allt hvad landtboame nu alltså få mindre för sina varor,
än om uppköpare iinge besöka dem, är den första förlusten som
allmogen känner härvid. Den andra är skilnaden emellan forlön till stads,
då de sjelfva förde dit sina varor eller expediten gjorde det, hvilken
i de anförda exemplen stiger till hälften och tredjedelen af hela
varans värde.
Hvad skall man väl säga om detta? En regent i envåldsriken
«ger magt att pålägga sina undersåtar, till sitt och rikets understöd
och säkerhet, så stora utlagor, han finner nödiga; men om han eger
rättighet att tvinga deras varor till underpris och att uppoffra hälften
eller tredjedelen deraf i vädret eller på onyttiga resor, tycker jag
oförgripeligen vore en fråga, som de, hvilka omgifva förstars personer,
borde låta dem sjelfva svara uppå. Jag för min del bekänner
upp-rigtigt, att jag i mitt sinne icke kan annat än tillskrifva denna förlust
de utkomna förbuden emot landthandel, och torde [den], tagen öfver
hela riket, göra årligen flere miljoner, hvilken förlust, genom en fri
och oinskränkt handel äfven på landet, af hvem som helst, strax
upphör och blifver i synnerhet de aflägsnaste trakters rena behållning.
§ 8.
När jag således visat min läsare handgripligen, hvad förmån
enskilda tillflyter af landthandeln, tyckes mig tillika vägen vara banad
•att visa den samma vara nyttig för riket i gemen.
Med riket menas ju intet annat, än rikets inbyggare. Nu är det
visadt, att landtmannen vinner, och att staden ej heller öfver skäl och
billighet förlorar, utan snarare vinner genom sina expediter; måste icke
då riket vinna med det samma? Saken är helt tydlig. Yår i ordning
stälda handel i Europa och så kallade „nyttiga handelssystem“ har satt
många landtmän (efter vårt första exempel) i den nödvändighet att
alldeles fruktlöst förspilla mångfaldiga dagsverken, som hade kunnat
användas på jordens uppodling. Igenom landthandeln har jag visat, att
allt sådant kan till rikets stora nytta besparas; hvem ser då icke
nyttan deraf för riket? Eller när enskilde vinna, utan att beröfva något
med list, våld och bedrägeri ifrån någon, kan ju riket icke annat än
vinna med det samma? Men jag vill ej längre uppehålla mig vid
detta, som af alla tänkande redan borde anses för ett axiom i vårt
hushållssystem, utan låt .oss gå vidare.
§ 9-
Det är ej i så måtto allenast, som riket vinner, att onödiga
stads-resor besparas, utan här är något, som gör långt mera. Varumängden
öker sig alltid så långt som möjligt är, i den mån som varor flitigt
efterfrågas och väl betalas. Hos de från städerna aflägsna frågas ej
efter dem, derföre tillverkas de ock litet, utan tillbringa dessa landt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
