Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på vetenskaps- och vitterhetssamhällets i Göteborg ställda fråga: Huruvida lanthandel för ett rike i gemen är nyttig eller skadlig, och i hvad mån den bidrager till industrins upplifvande eller aftagande? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och köpingar; då förfaller landthandeln. Hvem ville väl neka eller
hindra dem, om ej de förre städers handlande, som då icke lika lätt
kunde Öfver varuprisen utöfva sitt envälde och med det samma hindra
en annars möjlig tillväxt på varor? Men aldrig kunna privilegierade
städer ställas i hvar by, då likväl en landthandlare, om icke två, äro
der oumbärliga. Emellertid verker detta och flere dylika oundgängliga
lagbrott ett i långliga tider obotligt förakt för lagarna, som förstör
laglydnaden i de angelägnaste delar. Och om ock exekutionen vore af
sådana lagar den allra strängaste, kan den lydande ej annat än knota,
då naturens första rättigheter honom afskäras. Olyckligt det folk, som
bindes af många sådana band! Och olycklig den regering, som måste
styra ett på alla sidor fängsladt folk, utan att våga släppa det på fältet!
§ 14.
Vid afgörande af en så hufvudsaklig fråga, som denna är, beder
jag om lof att få leda min läsare något längre ut på verldsföltet, att
af andra rikens forna och nyare händelser hemta något ljus i
förevarande fråga.
Herr kommerserådet Kryger visar rätt vackert i sina „Tankar vid
lediga stunder“, på huru kort tid folkhopen växte till och bebodde
verlden före syndafloden, och att då för tiden inga särskilda
rättigheter voro emellan jordens inbyggare, utan en och hvar arbetade och
födde sig det bästa han gitte. Men då man i vår tid gör sig så
angelägen om folkhopens tillväxt, så vill man börja med helt andra
medel. Jag förundrar mig, huru den första verlden hade sett ut, om
man satt dess inbyggares näringar under förmyndareskap, reglementer
och privilegier, gjort några till köpmän, andra till fabrikörer och andra
till landtbrukare, förbjudit landthandel, förordnat flskaler, utfört
rättegångar, konfiskerat varor, utmätt plikter, m. m. Jag tror det hade
hetat några hundrade år efter verldens skapelse, som det hette i böljan,
uemligen att den på menniskor var tom och öde.
En lärd frimurare bevisar med nog starka skäl uti ett tal för
sina bröder, att folk- och varumängden i de äldre tider varit
ansenligen större än i vår; då voro likväl inga sådana inskränkningar, som
nu alldeles fått burskap i vår tid. Dock tror man sig nu vinna samma
ändamål genom tvång, som då genom frihet.
Judame, som innehade en liten fläck af det förlofvade landet,
voro rätt talrike; deras hufvudhandtering visade sig ifrån Salomos tid
vara handeln. De foro så godt som verlden omkring, falkade ut sina
varor och tillbytte sig andra och voro således äfven store
landthandlare.
Men ingen nation kan i denna delen gifva oss större efterdöme
än Kina, ty den är ofelbart den folk- och varu-rikaste i verlden.
Huf-vudstaden Peking allena bebos af mer än en miljon menniskor, eller
cirka 20 gånger flere än i Stockholm. Alla landsvägar deromkring gå
så falla med folk, som skeppsbron i Stockholm om sommaren. Men
deras politiska anstalter hafva ock lemnat deras näringar i sin
vidsträcktaste frihet och söka endast att skydda en och hvar för öfvervåld.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
