Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar på vetenskaps- och vitterhetssamhällets i Göteborg ställda fråga: Huruvida lanthandel för ett rike i gemen är nyttig eller skadlig, och i hvad mån den bidrager till industrins upplifvande eller aftagande? ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
försäljningen. Kockarne voro fördelte i flera skr&n: stekmästare,
fri-kassörer etc. etc. och öfver det ringaste inbrott, som den ene gjorde
i den andres rättigheter, kom det till rätteg&ngstvist. Man såg 3 skr&n
föra process om en formans piska; andra skr&n öfver en skinka, som
var kokt af en stekmästare, — hvilka rätteg&ngar kostade parterna
mycket penningar och tidsspillanu.
Den som med n&gon uppmärksamhet läser igenom våra
underdomstolars protokoller, kongl. kommersekollegii handlingar och kongl.
r&dsprotokoller, den som bevistat några vär framfarna tids. riksdagar
och sett skomakare och skoflickare, hvar för sig, sala stora
penninge-suromor till hopa, att hvardera vinna hos riksens ständer sin process,
som angick det, hnruvida skoflickare finge göra en krokig inskärning
p& bakl&dret, eller ej, och om de finge göra skor med mellånsåla af
läder, eller om den nödvändigt borde vara af näfver; och en annan
föga mindre märklig [tvist] emellan gulddragare och snörmakare med flere,
som till slut m&ste blifva partisaker; — den måste p& ena sidan le &t
menniskodårskapen och & den andra gråta öfver näringarnas .hoflösa
beskattning genom allt detta. Landthandeln, den allmänna friheten att
köpslaga på landet, har väl aldrig vågat upplyfta hufvudet för
domstolar eller ständer, utan sökt att i mjugg hjelpa menskligheten och sedan
slingra sig undan för straffet, så godt den kunnat, fast det stundom
kostat ansenligen. Men Vestergötlands gårdfarihandel, den enda
landt-handel, som rätt kan sägas vara skyddad af lagen, har mestadels hvaije
riksdag blifvit antastad af våra ordningsmakare och stod år 1766 just på
vippen att förloras, hvilket, om det händt, ingalunda betydt mindre, än
en viss ödeläggelse af hälften eller 3/* af Yestergyllens folk och
varumängd. Emellertid kostade denna frihetens bibehållande Borås stad
stora penningesummor.
Se min läsare, så svåra, så tryckande äro tvångets bojor att bära,
men de häfvas ock aldrig genom något annat medel, än frihet. Der
den blifver rådande, der förfalla alla förmånstvister, otaliga rättegångar,
dryga sportlar och obehöriga offer. Domare hinna bättre bevaka sina
rätta göromäl att straffa lastfulla menniskor och skydda dem, som med
späkt och lagom vilja lefva; och näringsidkare få sjelfva behålla det
för sig och sina barn, hvad de med sin svett förvärfvat.
Jag får härvid lof att anföra en frihetsälskares ord, utur den vid
1766 års riksdag så mycket häcklade skriften: „Källan till rikets
van-magt“. Han säger pag. 5 *): „hvarest vore då (nemligen under
friheten) de många disputer om städernas privilegier och landthandel? Hvar
vore då de många tullordningar och dryga staket, de dyra
stapelstads-quaestioner, skrå-ordningar, produkt- och retorsions-plakater,
mynt-ord-ningar, finanser, vexelkurser med flere? H\ar vore då alla de
processer, som af dem blifvit formerade, alla de fiskaler, som angifvit dem,
alla de advokater som drifvit dem, alla domare, som dömt dem, och
ändtligen all den lön, mat och papper, som alla dessa konsumerat
der-vid, (som allt gått utur näringarna)?“
*) Ofvan sid. 94.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
