Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uti en tid, då stora och nya upptäckter ske i alla naturens riken,
då vetenskaper uppdrifvas’ till ovanlig höjd, då snillen och vitterhet
uppmuntras, och konsten frambringar nästan underverk emot de förra
tider, är det bekymmersamt att se det dyraste af allt, menniskoslägtets
rätt, vårdslösas.
Yi få yäl icke neka, att vår tid ju frambragt äfven snillen, som
höjt sig öfver den okunnighets och egennyttas dim-krets, som gömmer
största delen af vårt slägte, och ifrån ett längre afstånd, utan fördomar
och i sammanhang sett och försvarat våra allmänna rättigheter; men
ack! hnru få äro icke de? och huru liten öfvertygelse hafva icke de
kunnat gifva åt sitt slägte och dem, som med menniskoslägtets tillväxt
och förkofring hafva ett gemensamt intresse, och tillika ega förmåga
att göra millioner lyckliga?
Här tviflas icke om mindre än första grundsanningarna till
menniskoslägtets sällhet. Yår tids moralister hafva ännu ej kommit
öfver-ens sins emellan om dem, än mindre hafva de kunnat inpregla dem hos
andra och göra dem allmänna. Jag nekar icke, att ju det allmänna
bästa torde varit allas ögnamärke, men medlen, som dertill af dem
föreslås, strida snörrätt emot hvarandra.
Få gifvas, som tala för den borgeliga friheten, fast de flesta bära
frihets-bladet i munnen, och de få, som arbeta sig fram denna vägen
och betrakta menskliga rättigheter såsom tillhörande menniskor i
gemen, anses af större delen för sjelfsvålds försvarare och politiska
fritänkare. Andre tala väl mycket om frihet, men förstå dermed vissa
mennisko-flockars eller personers friheter, och glömma bort de ringaste,
som ej haft den lyckan att hinna inom de andres förskansningar, utan,
ju mera dessa förskansningar utvidgas åt de andra, naturligtvis måste
blifva så mycket mera trängde och rum-ville på vårt jordklot.
Men så finnes ock sådana, hvilka som knappast tåla
frihetsnam-net, utan af mennisko-slägtets naturliga okynne, hvaraf menniskor i sitt
sjelfsvåld alltid gifva de bedröfligaste vedermälen, sluta, hnru angeläget
det måtte vara, att genom författningar reglera allt, ända till det
minsta af deras gemingar. Det synes, som de ville tro, att allmagten ej
varit i stånd att sätta menniskan i det skick på jorden, att hon kunde
bestå, föröka sitt slägte och lefva på jorden, om icke de genom
privilegier, Skråordningar, premier, uppsyningsmän och exekutorer uti
deras näringar skulle upprätthålla vårt slägte. I sådan afsigt arbeta de
med mycket bekymmer, skrifva lunta på lunta om ordning, tillsyn och
plikt uti näringarna: de smyga hos furstar in sina förslag, der de af
små olägenheter göra lifsfaror, och saknaden af någon omåttlig vinst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
