Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos några betydande medborgare, för hela samhällets undergång. De
erbjnda förstår sin tjenst, och visa, huru genom nya författningar och
mera ordning och tillsyn den snart i deras tankar nedramlande staten
kan förvaras från undergång. Man får ej heller förtiga, att ibland oss
gifves förslagsmakare, som äro alldeles närsynte, hvilka allenast gräfva
omkring sig sjelfva det mesta de kunna, såsom mullvaden, och tro det
allmänna vara nog lyckligt, dä de allenast sjelfva få utvidga sina
rättigheter.
I så fatta omständigheter, och då olika grunder försvaras till
rikets tillväxt och bestånd och vårt slägtes sällhet, är ej underligt, att
regenter äfven i den upplystare delen af verlden famla i mörker, och
med största nit för sitt rikes bästa ofta rifva ned med den ena
handen, hvad de med den andra uppbygga. Och de störste af dem, som
verkeligen höjt sig öfver allmänna fördomar och hunnit uppstiga till
den fullkomligheten, ätt älska menniskor i gemen, och arbeta derpå,
att göra dem lyckligå med sig, möta uti sjelfva verkställigheten deraf
nästan oöfvervinneliga hinder. Hvar finner en regent rådgifvare af så
höga, så ädla tankesätt? Får han dem, så arbeta de mägtige, hvilkas
intresse är stridigt med det allmännas, att beröfva honom dessa stöd
genom korruption eller list. Vill han pä en gång afbryta träldomsoket
för sina undersåtar, blifver han ofta uti sjelfra envåldsriken
vanmäg-tig att verkställa det; gör han det småningom, så uttröttas hans
välmening af deras klagan, som tro sig olyckliga, då de förlorat sin
befallande magt emot de ringare, och förtryta i själen att se dem lefva
fria och nöjda, som de trott vara födda att träla för deras begär; och
vid hvart steg läggas nya hinder i vägen. Hvad under då, att så få
förstår hinna uppnå ett så stort ändamål? Dertill fordras den
fullkomligaste öfvertygelse om grunderna till ett folks sällhet. Dertill fordras
en naturlig drift och härdighet, att arbeta sig fram igenom alla
svårigheter; men ändtligen fordras ock dertill ett genomträngande snille, en
eld, en outsläcklig åhåga att tjena menniskor och fika efter förstars
sanna ära, som ingalunda består uti lagrar öfversköljda med
mennisko-blod, eller inkräktningar af landskap, hvars inbyggare stupat på
gränsen deraf att försvara sin förra regents herravälde öfver sig, utan i
det, att skydda jordens innebyggare för våld af sitt eget slägte, som
gör dem berättigade, att med fog räknas ibland gudår på jorden. Denna
eld är allena den, som kan göra dem outtröttliga att arbeta på så stora
ändamål.
Men oss, som undersåtar äro, och mena väl emot vår fosterbygd,
oss, säger jag, tillkommer att genom skrifter med och mot utveckla
utur sina gömmor grundsanningarna till menniskoslägtets sällhet, om
icke att upplysa förstår, dock att öfvertyga oss inbördes om rätta
medlen dertill; att då regenter följa dem, vi då vore tillvande vid
ädelmodiga tankesätt, och nitiske att hos den tanklösa hopen arbeta på
öfvertygelse om ändamålet och verkan af sådana steg.
I så menlös afsigt har ock jag för denna gången fattat till
pennan. De ringastes frihet hafver blifvit ämnet för min undersökning. Jag
kan ej härutinnan tala för eget intresse, ty jag är sjelf årligen
behöf-vande af 12 eller 13 lagstadda tjenstehjon, och borde derföre snarare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
