Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tankar om husbönders och tjenstehjons naturliga rätt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
binda fast arbetare till årstjjenst,. takt- och spinnhus etc. förr än de
verkeligen begått något brott, endast derföre, att de finge begå dem.
Tänk! om du dier jag min läsare blefve prompt förde hemifrån med
yåld, antingen att hållas inneslntne på en borggård, eller i tjenst hos
en herre, och vi sporde af kronobetjenten, som släpade oss bort,
hvar-före oss detta vederfars och vår frihet beröfvas oss, hvad hafva vi
gjort? och vi då finge till svar: I hafven väl icke ännu gjort, men i
eder frihet kunnen ni snart begå något brott; derföre är det bättre för
eder och för det allmänna att härigenom förebygga sådant. Hvad skulle
vi väl tycka om detta förmynderskap? Vi ropade: „våld! våld! att
fängsla oss, förr än vi brutit“! och jag vet ej heller, om det vore stort
annat. Emellertid måste den obrottslige arbetaren förlora sin frihet, för
en supponerad möjlighet att framdeles begå något brott. Är icke det
för hård medfart för en frifödd svensk man? Man svarar mig väl:
det är ingen blott supposition, att de i sitt sjelfsvåld kunna begå några
brott, det är en af dagliga förfarenheten alldeles bestyrkt sanning, att
de verkligen ofta begå dem. Jag medgifver det, men finnes inga
andra undersåtar brottsliga än de? Utan tvifvel; och de straffas likväl
icke förut, utan sedan de brutit. Hvarföre skola dessa ringaste ej få
njuta lika rätt?
§ 5.
Sådana lösa arbetare, säger man, om de ock icke annat brott
begått, äro ju enligt våra lagar nog brottsliga, då de icke antagit
årstjenst, och derföre med rätta förfallne till det straff af publikt arbete
och spinnhus, som lagen pålägger dem. Allt rätt, om sådana lagar
få tagas för billiga och oryggliga; men då just samma lagars billighet
är satt i fråga, kan med dem ingenting bevisas. Är det brott att icke
antaga årstjenst, så måste det vara för alla, eho det vara må, ty annars
förlorar man alla rätta begrepp om brott. Men som ingen sådant kan
påstå, såsom i sig sjelft orimligt, försvinner äfven med det samma all
brottslighet för arbetare. Och skall den ändtligen någorstädes vara, så
måste den då igenfinnas i födseln.
„Hvad är det då för tvång de hafva att klaga öfver? De behöfva
ej frukta för publikt och spinnhus-arbete, allenast de vilja antaga
årstjenst och det kan ej räknas för något tvång, helst då de tillika ega
i lagen en årlig ömsnings-frihet; dervid hafva de sin tarfiiga föda,
oftast bättre än de förmå hålla sig sjelfva i sina backstugor: dertill
hafva de sina årliga slitplagg och ändock till öfverflöd en skälig lön
till helgdagskläder och andra behof, så att de må långt bättre i
årstjenst, än då de hålla sig lösa“.
• Till allt detta svarar jag, att årstjenster verkligen äro
förmånliga för folket i vissa fall, men ej alltid, allenast de få förblifva på
en naturlig fot, att de äro alldeles fria; men då de blifva en
ovilkor-lig nödvändighet, och till en viss af husbönder föreslagen och af
öfver-heten faststäld lön, får saken ett helt annat utseende. Friheten med
torra bitar är ofta angenämare för en menniska, än en ymnig föda
under en annans välde. Det kostar väl, att sätta fötter under eget bord,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
